Den otäckaste bok jag läst …

… sa en ung recensent om I skuggan av Blå Jungfrun. Och jag blev alldeles överlycklig.

Belinda Graham på Tidningen Kulturvinden skriver om I skuggan av Blå Jungfrun och Skuggsyster:

” … det här handlar inte om ett av de där snälla, ofarliga spökena som man blivit van vid i dagens populära mysrysare för slukaråldern. Det här är på liv och död. Här blir läsaren uppskrämd på riktigt – och högre betyg än så kan en klassisk spökhistoria inte få!”

Mm, ska det vara, ska det vara på riktigt!

Men är spökena egentligen onda? Nu känner jag ju dem lite mer, så jag skulle kunna berätta för er varför de spökar. Men, nej ni får helt enkelt vänta tills trean kommer ut i stället :)

Trevlig helg!

 

978-91-7577-168-7_framsidanskuggsyster-3

Skrivarkurs på Öland i september

Starta hösten med en skriv- och inspirationshelg på vackra Öland tillsammans med mig och Sofia Sivertsdotter! Vi håller till i gamla Kastlösa skola och hämtar inspiration till skrivandet från det vackra natur- och kulturlandskapet. Det blir massor av skrivövningar och inspirerande samtal, men också tid för ditt eget skrivande.

 

skrivarkurs

Mer info och anmälan: http://www.sivertsdotter.com/kastlosa.htmlS

Boktips Skuggsyster från bibliotek

Jag blir så glad när bibliotek tipsar om mina böcker. Det värmer extra mycket i hjärtat. Kanske är det för alla dagar jag spenderade där som barn och alla böcker som fortfarande var oupptäckta.

Fast egentligen tror jag att det är för att bibliotek ger oss alla en möjlighet till frihet. Vi kan gå in på närmaste bibliotek, oavsett var vi står i samhället, oavsett om vi är fattiga eller rika, och plocka ut hur många olika världar vi vill.

Om inte det är att berikas, så vet jag inte vad som är!

Här tipsar i alla fall Strängnäs bibliotek och deras bokklubb om Skuggsyster. Skärmavbild 2017-07-25 kl. 13.10.26

Världens bästa kombination – arkeologi och böcker

Ibland slår det mig, eller rätt ofta egentligen, att jag verkligen har världens bästa kombination av arbete. Med ett ben står jag i arkeologins värld, med ett annat i barnlitteraturens. Det ger en perfekt kombination! Inte bara för att det är så otroligt roligt att kunna använda sin kunskap i böckernas värld, utan också att kunna kombinera det vid skolbesök, biblioteksbesök och andra författarframträdande.

 

Jag tror inte att jag en enda gång, varit på ett skolbesök utan att prata ungefär hälften om arkeologi och hälften om skrivande. För min del går de ihop. Jag antar att det kanske är när man känner att man vet var man är och vill vara för någonstans.

 

Och det finns ingenstans där jag hellre är, än i arkeologins och barnböckernas fantastiska världar!

 

1981983_672603769610673_5234631064949974153_n

Bild från igår när jag guidade på underbara Blå Jungfrun.

Psykmuseet i Västervik

IMG_6963

Psykmuseet i Västervik, en gång inhyste byggnaden matsal (strikt uppdelad mellan män och kvinnor) och rum för de anställda på Sankta Gertruds hospital. Idag är det ett informativt ställe, med fina arkiv, som visar på en del av vår historia. Väl värt ett besök i sommar!

Dessutom utspelar sig en del av Skuggsyster på museet.

skuggsyster-3

Guidning Blå Jungfrun

Jag delar min tid mellan arkeologi, skrivande och hästar.

11855803_10207757134990585_91343898112357533_n

Just nästa vecka guidar jag på ön Blå Jungfrun och berättar om fynden och resultaten från projektet som jag och två kollegor driver sedan 2014 på ön. Det utlovas mycket stenålder och en del spännande berättelser från historisk tid. Tar er ut gör ni med Solkust (klicka på länken så kommer ni till bokningen).

Jungfrun

Foto: Daniel Lindskog

Så här råbarkade lovar vi dock att inte vara nästa vecka! Men vi kommer berätta massor om den spännande platsen där fotot är taget.

Den 20 juli åker jag med båten Solkust från Oskarshamn och berättar om arkeologin på ön, och den 25 juli åker Kenneth Alexandersson med från Byxelkrok och guidar om detsamma.

Väl mött!

 

I gränslandet – att hitta berättelserna i landskapet

Jag älskar att befinna mig i verklighetens gränsland.

Eftersom jag har ägnat många år av mitt liv till forskning inom arkeologi, var detta med att berättelserna hela tiden letade sig utanför verkligheten ett problem för mig under lång tid. Mina tankar kretsade hela tiden kring frågor om man får skriva berättelser i verklighetens gränsland som utspelar sig på arkeologiska platser som man själv forskar om? 

Jag kan få en idé om någon karaktär eller en övergripande idé om berättelsen, men det är först när jag ger mig ut i landskapet och hittar den där perfekta platsen, den där ruinen där hon har bott eller han har levt, som berättelsen börjar leva.

978-91-7577-168-7_framsidan

Nu, när jag håller på med tredje boken i serien I skuggan av Blå Jungfrun, berättar jag 1600-talsTherese historia. Jag visste från början att hon var från ett litet samhälle norr om Kalmar, samt att hon dog på Blå Jungfrun (svårt att spöka om man lever liksom …). Så mycket mer än det visste jag dock inte.

Gäddesnäs, är en underbar plats med stensättningar från vikingatid längs en ås som sluttar ner mot en avskild bukt. Tre tomtningar ligger på rad längs vattenbrynet och skvallrar om att här gick fiskare i land under medeltiden för att söka skydd för natten (tomtningar är lite av ett hardcore-arkeologiskt begrepp som innebär små ruiner efter enkla kojor/stugor vilka restes längs stränderna och som tolkas som att fiskare och sjömän gick iland för att söka skydd för väder och vind, dateras ofta till medeltid.).

IMG_5183

Jag gick längs en lång allé som ledde fram till ån där ruinerna av en gammal kvarn från 1600-talet står. Jag vandrade längs ån, bort till flera odlingsrösen och hittade en torpruin som stod övervuxen i skogen.

PANG! sa det i huvudet. Synen ändrades.

Pojkarna nere vid ån skrattade rått. På marken bakom dem låg en lemlästad pojke, knappt mer än ett trasigt bylte, fasthållen av en två större killar. Ute i vattnet stod en man med med håret fastklistrat av svett längs pannan och tänder som lyste bruna. Han vände sig mot pojken på marken. 

– Kom och ta den då!

Han grinade och hötte med säcken över det forsande vattnet. 

Fascinerat betraktade jag skådespelet som försiggick både inuti mitt huvud och intill mig vid ån.

Hon kom över gårdsplanen. Jag såg hur hennes fingrar kramade en knytnävesstor sten. Såg hur hon drog handen bakåt och tog i med all kraft.
Hörde det klinkande ljudet när pojken med de bruna tänderna segnade ner i vattnet.  
– Släpp honom!

Hon pekade byltet som låg fastklämd under pojkarna. 

– Släpp honom, väste hon. 


Sällan har jag sett ögon som glöder på det sätt Thereses gjorde. Vad jag just hade upplevt var en liten bit av 1600-tals Therese liv. Hon, som är anledningen till alla hemsökelser i böckerna I skuggan av Blå Jungfrun och Skuggsyster. 

Det är en ynnest att kunna fånga berättelserna som ligger ute i landskapet. På det sättet kan jag lyfta fram en del historiska händelser, några arkeologiska platser och på samma gång berätta en historia från verklighetens gränsland.

I skuggan av Blå Jungfrun och Skuggsyster finner ni om ni klickar på titlarna. Ni kan också beställa dem från Adlibris och Bokus.

Läs mer om mig och mina böcker på annakarinandersson.se

 

skugganskuggsyster-3

 

 

Berättelser väntar i nya landskap

Ibland tar livet vändningar man inte riktigt hade kunnat tänka sig. Ibland tar det vändningar som man hade kunnat tänka sig, men som ändå satte livet i rejäl gungning.

Sedan i fredags bor jag på ett nytt ställe. Det är en ny utsikt från köksfönstret, nya landskap, andra berättelser, annorlunda historier. Och ändå samma. Samma procedurer; hitta en plats i huset som går att skriva vid (fönstret vid köksbordet), ladda datorn, koka te, sätta sig ner.

Och skriva! Det finns liksom ingen annan väg igenom det. Skriva, för att det är mitt jobb. Skriva, för att jag älskar det. Skriva, för att det är det som är jag.

Just där och då, vid det nya köksbordet, i det nya huset, med en annan utsikt än den jag är van vid, släpper spärren.

Orden, som varit buttra och svåra i månader, flödar igen. Fingrarna finner tangenterna. Trycker ner bokstav för bokstav. Berättelserna finns åter där. Bara att plocka ner (nåja, ”bara” är väl ett lite för starkt ord!).

Men jag inser något av det största; hur mycket livet än svänger, så förvägrar mig ingen rätten till orden. Berättelserna är där.

Redo att skrivas.

IMG_4735
Utsikt från köksfönstret

Den här sommaren ser jag fram emot!

Recensioner och glädje

Nu är det ganska exakt ett år sedan som I skuggan av Blå Jungfrun släpptes.

Fortfarande kommer en del boktips och recensioner om boken vilket verkligen är roligt!

När man hittar såna här fina boktips, denna gång från Uppvidinge bibliotek, så är det lätt att bli glad!

https://bibliotek.uppvidinge.se/documents/72544/100348/I+skuggan+av+Blå+Jungfrun/26710b63-255d-4b43-a982-526e8fc4b6e5

 

Skärmavbild 2016-04-11 kl. 10.37.27