Jag gästbloggar hos Cecilia Lindecrantz

Om arkeologi (nähe!?!) och spökhistorier.

Får man verkligen använda arkeologi till att skriva spökhistorier? Vad händer med faktan då? Fast tänk om man kan använda spökhistorier för att öka intresset för arkeologi och historia. Hade inte det varit häftigt?!

 

Läs hela inlägget på Cecilias blogg:

http://finest.se/vonlindecrantz/2015/04/29/forfattarinnan-anna-karin-andersson-gastar/

1424021455-7184

Gästblogginlägg av författarinnan Anna Hansson

AnnaDolly2Inte bara får jag gästblogga idag, utan jag får gästblogga om något av det roligaste jag vet.

Hur man blir författare.

Författare är man bara man skriver, kanske ni tänker nu, och ja, det kanske man är, men det är inte en sån författare jag tänker på. Jag tänker på en sån som har det som sitt jobb. En sån som mig! Snart i alla fall, för efter att ha varit tjänstledig på nästan heltid i några terminer, har jag nu sagt upp mig från mitt jobb som gymnasielärare. Nu ska jag vara författare hela tiden! Eller i alla fall mellan 9 och 16 måndag till fredag, eller något i den stilen.

Att skriva på fritiden var egentligen aldrig något för mig. Jag vet att det finns de som gör det i flera år, kanske i ett helt liv, men jag var aldrig riktigt bra på det. Ibland var jag för trött efter jobbet för att orka skriva, och ibland ville jag hellre göra något annat. Om jag inte hade fått en så bra idé, som jag var säker skulle passa bra i en barnbok, så skulle jag nog aldrig ens ha försökt. I flera månader satt jag på kvällar och helger, och hade det ibland trevligt, och ibland riktigt plågsamt. En bok blev det i alla fall, som tur var, så småningom. Men när den sålde bra, och förlaget ville ha en uppföljare, och jag ville skriva en uppföljare, då bestämde jag mig. Jag tar tjänstledigt!

Hösten 2012 kom min första bok Dansfeber, och våren 2013 tog jag tjänstledigt på 60%. För att få göra det var jag tvungen att studera, så jag sökte och kom in på en distanskurs i skrivande på en folkhögskola. Läsåret efter var jag tjänstledig på 80% och nu det här läsåret på 85%. Från hösten är jag helt utan anställning, för i mars sa jag upp mig. Det känns så otroligt bra, och nu ska jag göra mitt bästa för att se till att jag kan jobba som författare ända fram tills det blir dags för pension! Det kommer inte att gå att leva på bara royalty, inte än, kanske aldrig. Men på royalty och biblioteksersättning, och skol- och biblioteksbesök, och kanske något stipendium någon gång ibland, då tror jag att det ska funka! Jag hoppas i alla fall det!

 

Anna är aktuell med boken Dansfeber överallt som blivit nominerad till Norrlands litteraturpris 2015!

dansfeber-overallt 400-500x500

Fler böcker av Anna (klicka på titlarna för att läsa mer om och/eller beställa böckerna):

Dansfeber

Den förtrollade flöjten


 

 

Att vara testläsare

Att vara testläsare är så roligt! Just nu har jag förmånen att vara testläsare till Kim M Kimselius kommande bok som handlar om Sandby Borg på Öland. Lite extra roligt för att det är en plats som jag själv har varit och jobbat på en kort period (jodå jag har en del synpunkter på texten, man är väl inte arkeolog för intet!).

Det finns alltid saker att jobba med i manus och vad skulle man som författare göra utan testläsare?! Jag hade sex stycken till I skuggan av Blå jungfrun. Alla såg de olika saker, alla hjälpte till att förbättra manuset! Ibland svider kritiken, men det blir alltid bättre efter att man tar till sig det. Man får tänka att det hjälper. Inte ta saker personligt.

Det är roligt att se och läsa ett råmanus, roligt att ha synpunkter (och jag är nog en människa med rätt många synpunkter på gott och på ont…) och framförallt är det  intressant att sedan hur resultatet sedan blir!

I höst väntar jag med andra ord spänt på Kims spännande bok som går i ett högt tempo rakt igenom:

Sveriges Pompeji – Sandbyborgs öde!b1e66d66e1-TheoRamona 03

 

När magin tar form

Jag fullkomligt älskar när historien lyfter! Ja, jag vet att säkert varenda en som skrivit en bok eller novell, eller en längre berättelse vet vad jag pratar om och vilken fantastisk känsla det är.

Men ibland är det svårt att hitta fram till den där känslan. Till ögonblicket när texten verkligen börjar flyga.

Jag skulle vilja sammanfatta stegen fram till magin och historien lyfter på följande sätt:

1. Jag har en idé. En riktigt bra idé. En sådan där idé som liksom pyr i kroppen.

2. Jag spaltar ner min briljanta idé. Gör ett grovt synopsis. Det mesta går smidigt.

3. Research. En underbar tid tar vid där jag läser allt som handlar om tiden, området, historien etc. om det ämne jag tänker skriva om.

4. Jag förlänger och bygger ut synopsiset tills det är någon form av grov skiss/researchunderlag.

5. Jag börjar skriva. Och det går super! Till och med mer än super; det går fantastiskt!

6. Till ca 18000 ord. Då börjar det bli trögt.

7. Det är då det gäller att hålla ut! Sitta kvar. Skriva, eller stirra på dokumentet, men sitta kvar!

Till alla er som försöker eller håller på att skriva en bok eller en berättelse. Kör du fast, på ord 3000 eller ord 30000; ge inte upp! Fortsätt sitta med dokumentet framför dig. Fortsätt skriva!

Skriv en annan scen. En annan handling. Ett annat ord. Eller bara stirra på dokumentet. Men lämna det inte! Vad du än gör, lämna det inte!

Du vet nämligen inte vad som sedan kan få berättelsen att ta fart igen. Det kan vara en scen i en film du tittar på, något som en vän säger (tack Ulrika Söderström!), en bild eller en mening sagd av någon på radion. 

Med andra ord, det kan vara nästan vad som helst.

8. Orden flödar. Magin har kommit på besök!

 

Lärdom av det här är så klart att man måste stå ut. Man måste bli kvar. Kämpa sig igenom ett par tunga perioder för att komma ut på sidan där magin finns. Det där har nog alla vi som skriver hört innan. Då kan man undra varför det är så svårt att komma ihåg från gång till gång!?

Jag ska försöka komma ihåg det till nästa gång. Nu är jag på ca 38000 ord i uppföljaren till I skuggan av Blå Jungfrun och berättelsen har lyft. Orden finns där, historien är bara att hämta och plocka ner. Det är enkelt, lätt och roligt.

De sista 20000 orden var dock inte särskilt roliga att skriva. De var tunga, svåra att finna och svåra att få ner på pappret. Berättelsen var trög. Den gick inte åt det håll jag tänkt (nej jag följer inte slaviskt ett synopsis) och karaktärerna gjorde inte som jag ville.

Men jag är glad att jag satt kvar, för nu, nu lyfter vi!

skuggan

 

Fin recension i Dast Magazine

I veckan kom en fin recension i Dast Magazine. Sånt gör mig väldigt, väldigt glad!

I skuggan av Blå Jungfrun är skriven med gott humör och är en blandning av mysteriebok, historisk berättelse och spökhistoria. Det är alltså ingen vuxenbok men trots det läste jag om barnens fynd av nedgrävda brev och spännande artefakter och rös faktiskt lite åt Anderssons spännande beskrivningar av mystiska steg och röster där ingen finns.” (Åsa Pettersson Dast 20150415)

 

Klicka på länken för att läsa hela recensionen:

http://www.dast.nu/recension/i-skuggan-av-bla-jungfrun

 

skuggan

Biblioteken i mitt hjärta

Det är fantastiskt roligt att så många köper och läser boken I skuggan av Blå Jungfrun, men det är extra roligt att många bibliotek från Skåne i söder till Övertorneå i norr har köpt in den.

Skärmavbild 2015-04-17 kl. 08.54.59

Idag går också en översatt sammanfattning av boken iväg till Turkiet för att se om den kan säljas in där.

Spännande är bara förnamnet!

Tips för lyckad bokrelease på bibliotek

Bokrelease på kommunala bibliotek är kanske något mindre glamorösa än bokreleaser på något flott ställe i city. Men, det finns en del saker man verkligen kan vinna på att hålla releasen på ett bibliotek.

11010522_10206798109095537_2204990750398677913_n

Jag hade min release av I skuggan av Blå Jungfrun på Lindsdalsbiblioteket. Det är ett mindre bibliotek som ligger utanför Kalmar. En gång tidigare hade det varit en releaseafton på detta bibliotek och det var för drygt tio år sedan. Så bara genom att välja ett mindre bibliotek blev min releasekväll unik. Detta gjorde också att journalister blev intresserade. Intresserade journalister innebär  ”gratis” mediatid!

På min kväll kom tre av fyra av länets tidningar. En artikel från 24Kalmar löd ”Unikt boksläpp i Lindsdal – jobbet på Blå Jungfrun blev spökhistoria”. Hur bra är inte det?!

11148498_10206835230463548_7580213058977947676_n

 

Kalmarposten kom också ut på releasekvällen och det reportaget ska komma i morgon onsdag den 15 april.

11113171_10206798109415545_5417185189956448528_n

 

Dessutom hörde två andra tidningar av sig och ville göra reportage om mig och boken efteråt. Det ena blev ett reportage i Östra Småland med titeln ”Spännande spökhistoria om Blå Jungfrun”.  En bra artikel där reportern lyfte fram berättelsen och bakgrunden till denna. Det andra reportaget ska komma i Kalmar Läns Tidning om någon vecka. Det är perfekt att artiklarna sprids över tid och boken fortsätter att synas i media. 

10360215_10206835230143540_8250871896383024657_n
Foto från Östra Småland på mig och Hampus

 

Jag är rätt säker på att om jag haft releasekväll i någon privat lokal hade journalister inte varit lika intresserade. Nu var det flera faktorer här som var unika; releasekväll på mindre bibliotek, spökhistoria skriven efter arkeologiska undersökningar och som handlade om en öde ö, Blå Jungfrun, som är omtalad i dessa trakter.

11140018_10206798109775554_6965945021253103460_n

Jag hade lejt in min mans tvillingsöner som är ena hejare på gitarr och trummor, till att vara bakgrunds- och mingelmusik. Det var verkligen lyckat och de spelade en tio minuter i början när alla kom och sedan efter medan minglet pågick. Det var väldigt trevligt och lättade upp stämningen mycket.

 

Under kvällen bjöds det också på en frågesport som handlade om boken och om Blå Jungfrun. Alla svar fanns i den presentation som jag höll om boken. Vinsten var så klart ett par exemplar av I skuggan av Blå Jungfrun.


11139977_10206835230743555_6002899744396632496_n

Jag hade verkligen tur för bibliotekarierna på Lindsdalsbiblioteket var otroligt hjälpsamma med allt från planering till genomförande.

Vi bestämde för att hålla tillställningen rätt enkel; de köpte in olika typer av bubbel (alkoholfritt eftersom det var i kommunala lokaler), chips, frukt, salta pinnar och lite godis. Jag hade en tanke om att baka drömmar som skulle se ut som smycket i boken, men kom fram till att jag redan var stressad inför allt som skulle hända så vi skippade det.

 

11556_10206798110535573_2503645554396819638_n

Jag höll en presentation av boken på ca 25 minuter. Jag är van vid powerpointpresentationer och jag tror att det just i sådana här sammanhang kan vara bra att använda foton och bilder för att lätta upp stämningen. Eftersom min bok är en ungdomsbok så var det en del barn i publiken och det är så klart enklare att få dem att sitta still om man visar spännande bilder samtidigt som man pratar.

11572_10206835231783581_1322784077224017427_n

Vi hade också ett försäljningsbord där man kunde köpa I skuggan av Blå Jungfrun och ett blombord bredvid för alla som kom med fantastiskt vackra blomster kvällen till ära.

 

Ska man försöka att summera kvällen blir tipsen:

1. Välj ett kommunalt bibliotek – gärna ett mindre om du känner mest för det. Jag valde mitt ”barndomsbibliotek”.

2. Se till att välja ett bibliotek som har hjälpsam och positiv personal. Bibliotekarierna på Lindsdalsbiblioteket var fantastiska!

3. Kör en powerpointpresentation så att du kan visa roliga/spännande/intressanta bilder medan du pratar. Här ska du vara noga med att testa tekniken en bra stund innan! Tekniken har en otrolig förmåga att strula så se till att du har god tid på dig att koppla in/hämta annan dator.

4. Hyr/lej in musiker av något slag. Det ger en skön känsla till kvällen med lite livemusik.

5. Sätt presentbordet nära scenen så blir det en fin inramning.

6. Ställ fram mingelbordet med tilltugg och dricka så att alla lätt kan gå och ta även medan du presenterar boken (särskilt viktigt om det är barn i publiken så att de som inte orkar sitta still särskilt länge har något att göra medan du pratar).

7. Anordna enklare tävling eller frågesport efter din presentation för att det ska bli lite uppsluten stämningen inför mingel och boksignering.

8. Le och ha kul!

skugganposter_jpg2

Man kanske skulle skriva en bok

Hur ofta har ni som lyckats få en, eller flera, av era alster publicerade fått höra något i stil med (från icke-srivande människor):

– Ja man skulle ta och skriva en bok.

Oftast reagerar jag inte alls på detta utan ler, nickar och svarar något i stil med:

– Ja, gör det.

För jag tycker verkligen att alla borde försöka skriva en bok. Tänk så roligt det hade varit om fler skrev och man kunde få massor av inspiration av varandra. En stor eloge till alla som vill och försöker.

 

Men varför skriver inte fler av de här ”man kanske skulle skriva en bok”? Det finns så klart många olika alternativ. De kanske inte vågar, inte orkar, bara kastar ur sig en fras utan att tänka på vad de egentligen säger. Eller:

1. De kastar bort sin potential.

2. Det är möjligen något svårare att skriva en bok, än att kasta ur sig en fras.

Jag tror på alternativ nummer två!

 

Om vi riktar argumentet åt ett annat yrke så blir argumentationen rätt otrolig:

– Jaså du är konstnär? Ja jag har alltid sagt att man skulle ta och måla sig några Picassos.

Eller:

– Läkare minsann?! Ja om man skulle ta och börja som hjärtspecialist kanske.

Vi förstår givetvis att det är rätt lång utbildning, mycket övning, och många gånger blod, svett och tårar för att ta oss till att bli läkare eller måla som någon av de stora konstnärerna.

Men en bok, ja det skulle man nog ta och skriva.

 

Jag brukar som sagt inte bry mig när folk kastar ur sig den där frasen. Men jag skulle vilja berätta för dem att de flesta av oss som har lyckats få våra alster publicerade har, under många år, skrivit, skrivit om och skrivit om igen. I en oändlighet. För att det är så roligt, och spännande, och intressant.

 

Jag har skrivit för att det varit roligt, för min egen skull, för att jag har något att säga, för att jag egentligen inte har något att säga, för att jag varit olycklig, för att jag varit lycklig osv.

Jag skriver för att det är det jag gör.

Jag skriver. Skriver. Skriver.

 

Till er som verkligen försöker, till er som verkligen vill skriva, till er som drömmer om att ge ut en bok:

Ni som skriver för att ni finns, för att ni sliter med formuleringar, med att stjäla en strimma tid för att lyckas få ner några meningar under en lördag när familjen vill ha sin uppmärksamhet.

Det här är verkligen inte till er!

 

Jag tycker att alla som vill ska skriva. Skriva, skriva, skriva. Men jag tycker också att man ska tänka på att det är långt från ”skulle” till gör. Så därför ni som tänker att man skulle skriva en bok:

Gör det! Skriv boken. Eller bara en mening. Eller bara ett ord.

Men skriv!

För varje ord är du ett steg närmare boken.

Och vad bättre är, du är faktiskt en av dem som har tagit dig från ”skulle” till gör!