Författarkliniken 2015

Författarkliniken är över för i år. Två oerhört inspirerande dagar med författare, coacher, skrivpedagoger, förläggare och agenter på scen. Allt anordnat av Ann Ljungberg.

11986599_10207950954875961_2335585569750190338_n

I år höll jag också en välbesökt workshop/föreläsning där jag pratade om mina erfarenheter när det gäller att skriva för unga. En stor del av föreläsningen handlade om att ta fram fantasin, tillåta spärrarna att öppnas och att skapa tillfällen under dagen, där fantasin verkligen får flöda.

Föreläsningen handlade också mycket om att vara ärlig och verkligen skapa  utifrån dig själv.

Den tredje biten som jag tog upp var, att sitta kvar. Att sitta kvar när kroppen, och hjärnan, egentligen inte vill och att sitta kvar för att man har bestämt sig. Bestämt sig för att bli klar med sitt manus!

Böcker skriver sig aldrig själva.

Inte ens barnböcker!

Detta skriver jag mer om senare i veckan.

11949468_422751447929241_3996125990913258843_n
Foto Ewa Broberg

Det var många författare som var intressanta att lyssna på, men den som absolut rörde mig starkast var Björn Ranelid. Det var ett fantastiskt framförande! Ett framförande som verkligen satte fingret exakt på hur det känns att skriva och hur stor makt orden kan ha.

11898612_10207944012782413_1437104284114367631_n

 

Sara Lövestam höll en oerhört inspirerande och rolig föreläsning.

11949544_10207950954315947_4449075466175575330_n

 

 

Liksom PeKå Englund

11947425_10207950953875936_8552283331639977273_n

 

och Lars Wilderäng

11923594_10207950954635955_2526576214553976331_n

 

samt Susanna Alakoski.

11215738_10207950953555928_4849527972009212061_n

 

Så avslutar vi med ett par bilder över en del andra mycket intressanta föreläsare som stod på scen. Ser redan fram till nästa år! 

11222005_10207950954395949_8873740122751622566_n11951838_10207936584636714_8314349408846862689_n

 

11951176_10207950953635930_6508402464751600824_n

 

 

 

Att skifta perspektiv

Ibland kan det vara nyttigt att skifta perspektiv. Jag håller som bäst på med uppföljaren till I skuggan av Blå Jungfrun.

skuggan

Denna utspelar sig i ett fantastiskt kulturlandskap i östra Småland. Jag var bestämd på den punkt att jag skulle byta perspektiv från det jag använder i den första boken.

Sålunda skulle Nutids-Therese skrivas i tredje person begränsat perspektiv och 1600-talsTherese i jagform.

IMG_5238

Det gick trögt kan jag säga. NutidsTherese ville hela tiden refereras till som ”jag” och 1600-talsTherese ville minsann inte alls att man sa jag om henne.

Men skam den som ger sig! Jag fortsatte genom de fem första kapitlen att skriva jag och hon där jag tyckte.

Det blev många ändringar, för så fort jag inte tänkte berättade NutidsTherese i jag form.

 

Berättandet gick också rätt trögt. Händelserna kom, historien fanns där, men flowet infann sig inte. Det gick rätt trögt, och lite långsamt. Om man som jag har en regel att man inte får lämna datorn förrän 2000 ord är skrivna/dag så blev det ganska långa dagar!

Men, idag kapitulerade jag. En av vändningsscenerna i boken, skrevs med NutidsTherese i jag-form. Och som hon babblade! Flowet infann sig, trögheten släppte, språket lyfte och berättelsens kärna kom fram igen. Det blev precis så lustfyllt som det ska vara att författa.

 

Vill ni lära sig mer om olika former av berättartekniker och perspektiv kan jag varmt rekommendera er att gå en kurs för Ann Ljungberg. Hon har hjälpt många debutanter att ta sig genom förlagens nålsöga.