Böcker om sorg – Karin Askerin om Jag brukar vinka till en sten

Tidigt 90-tal träffade jag Karin Askerin för första gången på Ölands folkhögskola. Mitt starkaste minne av henne från den tiden, är när hon var utklädd till Snövit på en maskeradfest och verkligen strålade snövitglans. Tjugo år senare träffas vi på bokmässan i Göteborg. Karin har gett ut barnboken Jag brukar vinka till en sten, en fin bok om barn som förlorar ett syskon och jag undrar vad som hänt i Karins liv och varför hon skrev boken.

Det blev en intervju om bakgrunden till hur en av de viktiga

barnböckerna om sorg kom till.

karin_400

Karin Askerin, du är författare till boken ”Jag brukar vinka till en sten” som kom ut 2016. Boken är en bilderbok för barn som tar upp ett tungt ämne om att förlora ett syskon. Vill du berätta lite om boken och varför du ville skriva just denna?

Boken bygger på en verklig händelse som drabbade mig och min familj för några år sedan. Min man Johan och jag fick en son Arvid och min äldste son Ivar en lillebror. När Arvid föddes fick vi veta att han hade Edwards syndrom (Trisomi 18) och han dog efter fem dagar. Ivar var drygt ett år när det här hände och var inte så medveten om allt det hemska. Efter Arvids död funderade jag mycket på vilka frågor Ivar skulle ha när han blev lite större. Och hur skulle jag bemöta dem.

Vi brukade vinka till Arvids gravsten, och gör det fortfarande ibland. Vid ett tillfälle, ungefär ett halvår efter att allt hade hänt sa Johan till Ivar när vi hade besökt graven: Jag brukar vinka till en sten, vad konstigt va? Ungefär så…

Orden fastnande. Det var en bra mening. Att det skulle bli en bok var inte alldeles självklart, men jag kände att jag på något sätt ville använda orden. En natt när jag hade svårt att sova skrev jag orden Jag brukar vinka till en sten i min dator som en rubrik. En stund senare hade jag skrivit hela boken. Jag utgick från vad jag tänkte att Ivar, eller ett annat litet barn, kanske skulle fundera på kring sin lillebrors död.

vinka_400-500x500
När jag läser boken tänker jag att den verkligen är skriven utifrån ett barns perspektiv, t.ex. att barnet i boken uppmärksammar att det fanns många spännande sladdar på sjukhuset. Var det självklart att du skulle skriva boken utifrån det lilla barnets perspektiv?

Boken kom till mycket utifrån meningen ”Jag brukar vinka till en sten”. Det känns som ett litet barns ord, och därför blev det självklart att skriva utifrån det lilla barnets perspektiv.

Jag skrev boken snabbt, den bara kom och jag hade ingen plan. Men jag vävde in det jag hade funderat på att Ivar kanske skulle fråga om och fundera över när han blev lite större. I boken så besöker barnet sin lillebror på sjukhuset och intresserar sig för sladdar och lampor. Det var verkligen så när äldsta sonen Ivar besökte Arvid på sjukhuset. Han var inte gammal och att det låg en lillebror där i kuvösen förstod han nog inte. Däremot var det spännande att titta på lampor som blinkade och sladdar som fanns överallt.

I boken sitter barnet med en morfar eller farfar i hemmiljö och tittar på ambulanshelikoptern som flyger iväg med lillebror till det stora sjukhuset. Arvid fick åka ambulanshelikopter till Uppsala och det var något som Ivar aldrig fick se. Helikoptrar är ju spännande för barn och jag tänker att det är något ett litet barn kanske skulle minnas. Därför ville jag ha med det i boken. I boken så blir barnet sjukt hemma och därför berättar barnet om helikoptern. Mattias Kvick som har illustrerat boken har gjort en väldigt fin tolkning av detta tycker jag.

När det gäller barn i sorg, vad tycker du är det viktigaste i bemötandet och vad kan vuxenvärlden göra för att hjälpa ett barn?

Jag tror att det är viktigt att man pratar med barnen om deras sorg. Att man vågar fråga, och vågar prata. Ett barn kanske bara behöver få sitta i ens knä en stund och veta att det är okej att vara ledsen.

Jag tror också att barn behöver få höra att det är okej att inte vara ledsen. Att man kan vara ledsen, men ändå skratta och leka. Att man kan vara ledsen ibland och glad ibland. Det är inte alltid så lätt som vuxen att prata om något som man själv tycker är jobbigt med ett barn. Då kan en bok vara till stor hjälp tror jag. En barnbok om sorg anpassat till barnets nivå kanske kan bekräfta barnets känslor, eller hjälpa till att sätta ord på vad det känner.

En bok om sorg för barn tror jag kan leda till bra och viktiga samtal, och kanske tröst.

 

Hur hanterade ni vuxna i familjen att både se barnet/barnen som var kvar, samtidigt som ni sörjde över det barn som hade gått bort? Det måste vara svårt att inte helt falla för sorgen, utan ändå stanna kvar i vardagen.

Jag skulle vilja säga att Ivar var en stor räddning i sorgen, han var så glad och gjorde oss glada i allt det ledsna. Tack vare honom var vi tvungna att hålla oss till rutiner. Vi var och är så väldigt tacksamma för att vi hade Ivar då och nu, och att vi idag även har lillebror Ture.

Vad var roligast i arbetet med boken?

Att få hålla boken i min hand för första gången var en väldigt speciell känsla måste jag säga. Jag hade väntat så länge på att den skulle bli färdig, och jag blev väldigt glad över att boken blev så fin. Sen har det varit väldigt roligt med all positiv respons som jag har fått, många fina recensioner och fina ord från läsare.

Till sist, har du några fler böcker på gång? 

Jag har färdiga manus och ett par nästan färdiga, men inget av dem är än så länge aktuellt för något bokförlag. Mina manus består av en salig blandning av ämnen och genrer, samt för olika åldrar. Jag skulle vilja säga att flera av dem ändå har utanförskap på något sätt gemensamt.

Tyvärr har jag varit tvungen att ta en paus från skrivande sen ett halvår tillbaka. Min kropp har sagt ifrån på olika sätt, och jag behöver ta det lugnt med det mesta. Så skriva färdigt ofärdiga manus, och kontakta förlag får vänta. Men ibland när jag får en idé kan jag inte låta bli att skriva ned en rad eller två…

Jag brukar vinka till en sten är utgiven på Idus förlag 2016. Boken hittar ni bl.a. hos:

Adlibris

Bokus

Idus 

vinka_400-500x500



Världens bästa kombination – arkeologi och böcker

Ibland slår det mig, eller rätt ofta egentligen, att jag verkligen har världens bästa kombination av arbete. Med ett ben står jag i arkeologins värld, med ett annat i barnlitteraturens. Det ger en perfekt kombination! Inte bara för att det är så otroligt roligt att kunna använda sin kunskap i böckernas värld, utan också att kunna kombinera det vid skolbesök, biblioteksbesök och andra författarframträdande.

 

Jag tror inte att jag en enda gång, varit på ett skolbesök utan att prata ungefär hälften om arkeologi och hälften om skrivande. För min del går de ihop. Jag antar att det kanske är när man känner att man vet var man är och vill vara för någonstans.

 

Och det finns ingenstans där jag hellre är, än i arkeologins och barnböckernas fantastiska världar!

 

1981983_672603769610673_5234631064949974153_n

Bild från igår när jag guidade på underbara Blå Jungfrun.

Författarbesök på Ljungby bibliotek

I lördags var jag och Emmalill Frank inbjudna till Ljungby bibliotek. Det är alltid lika roligt att träffa sina läsare och se de glada minerna på alla barn!

12924538_10209579595110949_1264293283316044991_n

Som vanlig var mackapärmojängen med och gjorde sitt jobb med att byta ut barnens teckningar av det som de är rädda för, mot ett egen liten gullig fara. Det var mycket glada och förväntansfulla barn som sträckte in handen för att hämta sin fara.

12994374_224610141237336_8494354443081255843_n

Mer om dagen på Ljungby bibliotek kan ni läsa här i artikeln från tidningen Smålänningen. 

Innan vi skulle gå, fick vi varsin teckning som två av tjejerna som var med under dagen hade målat. Stort tack för superfina teckningar!

12998479_224610987903918_1086233353537718785_n

Fyllda av positiv energi och roliga möten lämnade vi Ljungby bibliotek för den här gången!

image.php

Saker att bli lycklig av

Det finns många saker som jag blir lycklig av, men en av de som verkligen värmer hjärtat är när människor läst mina böcker och verkligen gillar dem!

En läsare, som studerar till lärare för förskolan-årskurs 6, skrev efter att ha läst boken Klaras och Simons handbok i hur du bekämpar osynliga faror för ett gäng barn:

Spännande kvällslektyr. Rekommenderas varmt!

IMG_3096

 

Nytt kontrakt på barnbok

I kväll har jag undertecknat kontrakt för en ny barnbok som Emmalill Frank och jag har skapat tillsammans. Hon har som vanligt illustrerat och jag har skrivit.

Den här gången handlar det om två flugor som söker efter sitt hem. Vad är egentligen hemma? Och när är man hemma? Och kan man verkligen bo i hus av is, eller hus av bajs?

Boken släpps i sommar. Perfekt till flugsäsongen!

 

1533845_10209286094453616_3319218228888267533_n

Boksläppet av Klaras och Simons handbok i hur du bekämpar osynliga faror

Den 19 december hade vi första boksläppet av Klaras och Simons handbok i hur du bekämpar osynliga faror. Boksläppet hölls på biblioteket i Lindsdal för ett gäng barn och deras föräldrar.

IMG_3672

Först var det högläsning ur boken. Därefter fick alla barn måla hur de tänkte att sin egen fara såg ut.

Efter det var det dags att lägga in teckningarna i Mackapärmojängen. Denna uppfinning som gör att alla faror transformeras till små ulliga monster.

11222294_10208479859458245_2515479777248858126_n

Så barnen stoppade in sina teckningar i Mackapärmojängens gap, och fick sedan sträcka in handen och hämta ut sitt alldeles egna lilla monster. Farorna var borta! För ni vet väl att alla osynliga faror egentligen är mycket fjantiga och lite, lite söta. De måste bara komma fram i ljuset först!

IMG_3657

Sen avslutades dagen med en Osynliga-faror-jakt. Farorna gömde sig bland bibliotekets hyllor, men blev så klart funna av barnen.

Det var verkligen en rolig dag och den 26 januari kör vi igen, men då på Grimslövs bibliotek för ett 40-tal barn från årskurs ett och två.

IMG_3669Om ni tycker att det här skulle passa i er barngrupp, på er skola, eller om ni är intresserade av att boka ett liknande evenemang, så kommer vi gärna ut till er.

Mackapärmojängen står redo och alla ulliga monster väntar snällt på att ett barn ska hitta dem. Det är bara att maila info@annakarinandersson.se eller hej@emmalillfrank.se

 

IMG_3096

 

Barnboksrelease

I morgon lördag den 19 december, kör vi bokrelease för små och stora barn på Lindsdalsbiblioteket.

 

11222294_10208479859458245_2515479777248858126_nDet blir:
– Jakt på ulliga faror.

– Måla din egen fara.

– Testa mackapärmojängen.

– Fika.

Och så klart kommer vi läsa ur boken ”Klaras och Simons handbok i hur du bekämpar osynliga faror”. Dessutom kommer biblioteket att göra en utställning av barnens teckningar.

Välkomna!

12345409_10208597374916058_8681248151907115041_n

Akta er osynliga faror – bokrelease på Lindsdalsbiblioteket

Akta er osynliga faror, för den 19 december kl 11.00 på Lindsdalsbiblioteket, kommer jag och Emmalill Frank att jaga er!

 
Vi tänker också testa vår nya mackapärmojäng som gör om alla faror till små luddiga monster!

 
Vi vill så klart göra detta tillsammans med massa barn, så se till att komma till Lindsdalsbiblioteket utanför Kalmar den 19 december kl 11.00.

 
Vi lovar massa roliga saker, osynliga faror-jakt, tävling, fika och så klart, läsning ur den sprillans nya boken Klaras och Simons handbok i hur du bekämpar osynliga faror.

 
Välkomna!

12191045_10208362457923280_4035853072713298789_n