Att låta två historier gifta sig

pratade Marie Hermansson i senaste numret av tidningen Skriva. En idé räcker oftast inte, men om man har en historia och låter den ligga till sig så kan en historia till komma fram.

Och då, då kan det bli riktigt bra!

Jag har många halva berättelser som ligger i kartonger och lådor runt omkring i huset. Vissa höll inte måttet, andra blev tråkiga och i flera av dem kom jag aldrig karaktären tillräckligt nära.

Det tar så klart emot att slänga idéer, även om jag nog för det mesta tänkt att de här kommer det aldrig bli färdiga böcker av.

Men, för det finns alltid ett men, idag trillade helt plötsligt en stor historia ner. Det var inte heller stopp där, istället nästlade sig den här historien in i en tidigare. En som ligger i högen med halvfärdiga manus.

Det har inte hänt tidigare, men nu tror jag minsann att det kan komma en berättelse där en man i en skyttegrav har ett förhållande (nej inte på det vanliga, uttjatade sättet man möter kvinna …) med en dödligt trött 40-årig kvinna.

De där två idéerna gifte sig med varandra.

Två historier ska snart bli en.

En stor berättelse.

Förhoppningsvis.

Men först ska berättelsen om Therese bli färdig.

Därför låter jag mannen i skyttegraven sitta där och vänta. Jag vet ju redan hur det kommer gå för honom. Och för henne.

Men ni, ja ni får hålla ut ett par år till!

road-163518_1280

Att börja skriva

 

 

Det är en skön känsla att ta slaskdokumentet, faktadokumentet, listan på karaktärerna, scenerna, fotografierna, och faktiskt börja skriva.

De vilar något magiskt i de där första orden (som ändå kommer bli bortredigerade sedan men mer om det en annan gång).

I den här stugan kommer jag att spendera rätt mycket tid framöver.

 

I morse när världen såg ut så här, skrev jag alltså den första meningen i andra boken om Therese:

17 april 1647 …

IMG_4691

Research när den är som roligast

Nu pågår  förberedelserna för bok nr två i serien om Therese och Daniel. Den här historien börjar som en spökhistoria på ön Blå Jungfrun (som kommer ut på Idus förlag i april). I bok nr två får läsaren följa med längre tillbaka i tiden.

För min del handlar förberedelserna till en ny berättelse, om att besöka platserna, läsa på om arkeologin och historien kring den bygd boken kommer utspela sig i, samt att vandra längs de stigar som bokens karaktärer en gång gjorde.

Som den arkeolog jag är, är det inte en slump att jag valt att skriva böcker som utspelar sig just kring arkeologi och historia. Jag fullkomligt älskar det historiska landskapet!

Det gäller att välja sina researchdagar med omsorg. En dag som denna är det helt enkelt fantastiskt att känna berättelsen växa fram samtidigt som man får besöka underbara historiska och arkeologiska platser.

 

Jag vandrar i det landskapet hon en gång gjorde och ser det hon en gång kan ha sett.

IMG_5232

 

 

Upptäcker resterna efter stället där de gömde mannen som var så sjuk (på arkeologispråk kallar vi detta tomtning, tolkas ofta som rester av medeltida enklare skydd vid vatten, som små hus eller tältliknande anordningar).

IMG_5185

 

Hittar ställena dit de var tvungna att ta sig när det verkligen blev allvar (rent arkeologiskt är detta en labyrint på ett gravfält som är daterat till Vikingatid. Labyrinten kan dock vara yngre än gravarna.)

IMG_5183

 

Och till slut hittade jag resterna efter hennes stuga i skogen.

IMG_5224

I gårdsarkivet står det att läsa ”Torp på G-näs, under Strömsrum, avhyst 1689”.

Therese far och bror bodde kvar på torpet efter hennes försvinnande. En morgon, tio år efter det att fadern dött, kom inte heller brodern tillbaka efter gäddfisket. I kyrkans anteckningar går att läsa ”Dräng Gustaf, försvunnen vid fiske”.

Därefter får stugan förfalla.

Röjningsröse i anslutning till stugan

 

Nu finns hon. På riktigt. Inte bara som en svag skugga i huvudet. Utan som en verklig person. En människa av kött och blod, av svett och tårar, av längtan och av sorg.

Nu tar det hårda arbetet vid, det där att få ner hennes liv på pränt.

Men oj så fantastiskt roligt det är att få använda arkeologin och historien till att skriva berättelser om människor som kan ha funnits på dessa ställen.

Research när den är som roligast helt enkelt!

 

Vårmorgonen den 17 april 1647, när träden speglas i vattnet nedanför G-näs, är en morgon som Therese aldrig kommer att glömma … 

IMG_5236