Berättelser väntar i nya landskap

Ibland tar livet vändningar man inte riktigt hade kunnat tänka sig. Ibland tar det vändningar som man hade kunnat tänka sig, men som ändå satte livet i rejäl gungning.

Sedan i fredags bor jag på ett nytt ställe. Det är en ny utsikt från köksfönstret, nya landskap, andra berättelser, annorlunda historier. Och ändå samma. Samma procedurer; hitta en plats i huset som går att skriva vid (fönstret vid köksbordet), ladda datorn, koka te, sätta sig ner.

Och skriva! Det finns liksom ingen annan väg igenom det. Skriva, för att det är mitt jobb. Skriva, för att jag älskar det. Skriva, för att det är det som är jag.

Just där och då, vid det nya köksbordet, i det nya huset, med en annan utsikt än den jag är van vid, släpper spärren.

Orden, som varit buttra och svåra i månader, flödar igen. Fingrarna finner tangenterna. Trycker ner bokstav för bokstav. Berättelserna finns åter där. Bara att plocka ner (nåja, ”bara” är väl ett lite för starkt ord!).

Men jag inser något av det största; hur mycket livet än svänger, så förvägrar mig ingen rätten till orden. Berättelserna är där.

Redo att skrivas.

IMG_4735
Utsikt från köksfönstret

Den här sommaren ser jag fram emot!

Ett nytt kapitel

Nu påbörjar vi ett nytt kapitel inför sommaren. Jag och sonen flyttar till Vimmerby eftersom han har fått rollen som Emil på Astrid Lindgrens värld! Stort och spännande.

Det blir intensiva tider med ny skola från april, långa repdagar och nya människor.

I helgen har vi varit på första teaterträffen med alla barnskådespelare. Och idag har vi varit och träffat klassen som han ska gå i från slutet av april.

 

Vimmerby levererar högt över förväntningarna och jag måste säga att staden och naturen runt omkring är som gjord för att skriva sagor i. Förstår var Astrid Lindgren fick sin inspiration ifrån!

Det här äventyret ser vi verkligen fram emot!

 

IMG_4571

IMG_4562

Nytt kontrakt på barnbok

I kväll har jag undertecknat kontrakt för en ny barnbok som Emmalill Frank och jag har skapat tillsammans. Hon har som vanligt illustrerat och jag har skrivit.

Den här gången handlar det om två flugor som söker efter sitt hem. Vad är egentligen hemma? Och när är man hemma? Och kan man verkligen bo i hus av is, eller hus av bajs?

Boken släpps i sommar. Perfekt till flugsäsongen!

 

1533845_10209286094453616_3319218228888267533_n

Gästbloggat om passionerat förhållande till research på Debutantbloggen

I söndags gästbloggade jag på Debutantbloggen om att ha ett passionerat förhållande till research och vikten av att göra din egen research. Lita inte på andras, gå ut och undersök själv!

Jag älskar research, och lite av den kärleken berättade jag om i gästbloggsinlägget med följande ord:

”Författaren Per Hagman skrev, för länge sedan, en krönika i en ungdomstidning. En mening stannade särskilt kvar hos mig:

”… kärlek ska kicka hårt eller inte alls. (…) Affärer och flirtar är för fegisar som vill leka romantiker!”

Exakt på det sättet är det med research också.

Hitta ett ämne att skriva om som får världen att skimra.”

 

Hela inlägget på Debutantbloggen kan du läsa här!

 

 

Boksläpp nummer två av Osynliga faror i Grimslöv

Boksläpp nummer två av Klaras och Simons handbok i hur du bekämpar osynliga faror, hade vi i tisdags på Grimslövs bibliotek. Ett 40-tal barn plus pedagoger var inbjudna. Det var full fart tills vi började läsa i boken. Då satt de alla och lyssnade uppmärksamt.

Det där måste vara bästa betyget man som författare kan få; 40 barn som tystnar och lyssnar på boken!

Efter högläsning fick de alla rita sina egna faror, eller det de själva är rädda för. Därefter matades Mackapärmojängen med barnens teckningar och ut på andra sidan kom istället små söta figurer. En figur till varje barn.

Det var som vanligt fantastiskt roligt att träffa alla barn och se vad de målade, och hur spännande de tyckte det var att mata Mackapärmojängen.

 

IMG_4025
En mkt glad författare och illustratör

 

 

Att skriva för film

I förrgår anordnade Författarcentrum Syd en workshop i att skriva för film.  Regissören Erica Elfström var kursledare och delade med sig av sin kunskap.

Det var givande timmar, minst sagt! Alla hade med sig två boksidor som vi skulle arbeta med och omvandla till en filmscen.

demonstration-767982_1280
Geralt/Pixabay

Det som Erica främst tryckte på är att i filmen måste man hela tiden tänka på för vem man skriver för (publiken, regissören, skådespelarna, filmteamet), och vad publiken ser. Även om vi som författare också tänker på detta, så tycker jag att här blev det tydligare och ett större djup i den innebörden. Det är också en intressant aspekt av skrivandet att manuset är ett levande dokument, även efter det har blivit antaget till att faktiskt bli film.

En annan sak som jag tror både manusförfattare och författare kan ha stor hjälp av, är att hela tiden skruva hjärnan ett steg längre. T.ex. om en pappa och en son åker motorcykel i inledningsscenen, så är det vi ser ett direkt (eller indirekt) beroendeförhållande; pappan kör, medan sonen åker. Detta beroendeförhållande kan sedan fördjupas och lyftas fram i filmen. Det kan till och med vara på det sättet att det är just detta som är filmen. Visst jobbar vi som författare också med detaljerna, men inom filmens värld känns det som att det är på en mycket djupare nivå. Det är en sak som jag verkligen kommer ha nytta av i det skönlitterära skrivandet.

En tredje aha-upplevelse från kursen är att det i en enda bok kanske finns 30 filmer, eller 50, eller fler. Man måste som manusförfattare alltså verkligen välja ut vilken film man vill skriva. 

Efter föreläsningsstunden var det dags att arbeta praktiskt. Vi skulle alltså omvandla två boksidor till en scen. Fokus var essensen i scenen, vändningar och beat.

Jag skrev en scen utifrån två sidor från boken Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr. Som  manusförfattare har man stor frihet att ändra skeendet i scenen, så länge själva essensen av det man vill få fram kommer med.

Hur det blev?

Ungefär så här:

SCEN
EXT – TYSKLAND – KASERN – VINTER

Ett tiotal pojkar står i ring kring Frederick. De är alla klädda i varma kläder, utom Frederick som endast har nattsärk på sig. En kommendant står lite vid sidan av klungan. Han håller en svart, grov gummislang i ena handen.

KOMMENDANTEN
(Till pojken i mitten av klungan)
Är ni den svagaste, Frederick?

Frederick håller blicken fästad på något utanför kaserngården. Svarar inte. Kommendanten höjer armen och slår flera slag rakt över Fredericks ansikte. Werner rycker till varje gång som slangen träffar huden. Fredericks ansikte blöder.

KOMMENDANTEN
Nå?!

Frederick står böjd. Flämtar. Blod droppar ner i snön. Kommendanten ler ett hånfullt leende. Vänder sig mot Werner.

KOMMENDANTEN
(ryter)
Werner!

Kommendanten sträcker slangen mot Werner. Werner tar tre steg in till Frederick. Han fattar tag i slangen. Knogarna vitnar av greppet. Han ser bort mot de snötäckta bergen i bakgrunden. Sen höjer han armen.

Vid fjärde slaget rasar Frederick ihop i snön. Kommendanten höjer armen till ett stopp. Går fram till Frederick. Sliter tag i hans hår och håller upp huvudet.

KOMMENDANTEN
(väsande)
Är ni den svagaste Frederick?

Frederick ligger kvar på marken och skakar.

FREDERICK
Vissa är svaga på vissa sätt, herr kommendant, andra på andra.

Det här var otroligt givande timmar!

Verkligen inte sista gången jag skrev för film. Så fantastiskt roligt!

Bokafton och att våga

Igår hade vi bokafton på Kalmar slott! Fantastiskt att kunna vara i den miljön, och tillsammans med flera författare, Kim M Kimselius, Frida Andersson Johansson, Ulrika Söderström och Charlotte Johansson, prata om historierna bakom våra böcker!

Jag kan varmt rekommendera andra att gå samman i liknande arrangemang!

11960143_10208453217032201_7345925301150163624_n

Det får mig att tänka på några av saker som är fundamentala för att lyckas, med det mesta faktiskt:

1. Att våga! Både våga fråga om folk vill samarbeta, och att faktiskt våga genomföra ett större evenemang. Helt enkelt att våga ta för sig!

2. Att tro! Både på att det kommer att komma folk, och de kommer att tycka att det är bra!

3. Att stå i centrum! Att ställa dig upp och tala till publiken, att lyckas framföra det du vill ha sagt. Verkligen visa vad det är du brinner för!

Och då var jag tillbaka på punkt ett:

Allt handlar egentligen om att våga.

Och oj så roligt det är när man gör just det, vågar!

En liten historia om mod och att våga, skrev jag förresten förra året. Den kom ut i år på Melker förlag, I shamanens spår. Berättelsen handlar om Samuel, som i drömmen, är så där modig som han vill vara. För när han är vaken är han inte alls modig. Inte det minsta faktiskt.

i-shamanens-spar

Fantastisk recension av Klaras och Simons handbok i hur du bekämpar osynliga faror

Idag kom en fantastisk recension från BTJ av Klaras och Simons handbok i hur du bekämpar osynliga faror som kommer på Idus Förlag nästa vecka. Text av mig, illustrationer av Emmalill Emma Frank.

Utdrag ur recensionen:
”Det här är en fantastisk barnbok om rädslor och de osynliga farorna som är så bra på att gömma sig (…) Språket är rikt och fantasieggande och illustratören Emmalill Emma Frank har verkligen lyckats med att skickligt fånga innehållet i texten (…) tillsammans skapat en rolig men också mycket användbar barnbok på temat rädslor.”

Lektör Maj-Britt Claesson BTJ-häftet nr 1 2016.

Tack Bibliotekstjänst för den fantastiska recensionen!

12191045_10208362457923280_4035853072713298789_n

Spök- och mystikafton på Kalmar Slott

En bokafton i mystikens tecken blir det den 21 november på Kalmar Slott. Det är jag och Charlotte på Stimpla Publishing som anordnar kvällen. Frida Andersson Johansson, Kim M Kimselius och Ulrika Söderström kommer också vara med och förgylla kvällen med spännande historier.

 

Idag kan ni läsa en artikel om evenemanget i Östra Småland.

12046610_988193581231948_3908359861083849339_n
Foto Charlotte E Johansson

Till tryck – nu är det på allvar igen

Nu har sista korret gått iväg.

Boken är satt.

Det som står där i nu, det kommer snart att finnas för alla och envar (som vill), att läsa.

I detta nu befinner sig boken Stjärnlastbilen någonstans i tomma intet, eller internet, på väg mot ett tryckeri på andra sidan Östersjön.

Det ska bli så roligt att äntligen få hålla den i händerna!
Stjärnlastbilen blev antagen tidigt 2014. Nu, ett och ett halvt år senare, finns snart den fysiska boken.

Den som väntar på något gott …!

Skärmavbild 2015-07-06 kl. 21.24.35