Vad jag gjorde rätt … tror jag

Ja det gäller alltså detta med att bli utgiven. Att få sitt manus antaget av ett förlag.

Det har varit en lång resa, men framförallt har det varit en rolig och lärorik sådan. 

Jag vet att det i dag finns många olika möjligheter att ge ut en bok. Men jag ville bli antagen av ett förlag. Inte ge ut själv. 

Det finns säkert de som sätter sig ner och tänker att ”nu ska jag skriva en bok.” Därefter klurar man ut ett bra ämne, helst ett som tilltalar många, och sedan skriver man boken. Det är nog smart att göra så och jag ger verkligen all heder till dem som klarar av att arbeta på det sättet.

Jag tillhör tyvärr inte den skaran.

Jag skriver, för att idéer kommer till mig och vägrar lämna mig. Herregud, de smyger sig till och med in i mina drömmar om natten.

Jag skriver för att jag måste, måste, måste, berätta just den där historien.

Jag skriver för att det är någonting hos just den karaktären som sökt upp mig, som gör att det känns som om mitt bröst ska sprängas (ursäkta klyschan) om jag inte skriver hens historia.

Jag skriver för att jag älskar det.

Jag har en låda, nej en flyttkartong, med texter bredvid mitt skrivbord. Texter, som aldrig fick bli böcker.

IMG_1051
bildbevis på karongen

Men bara för att de inte blev antagna av ett förlag, innebär inte att de inte var värda något! Vissa av texterna är någorlunda bra, vissa kanske skulle kunna arbetas om och en dag bli en bok, vissa av texterna håller inte alls.

Vissa är direkt pinsamma.

Men, vad de har gemensamt är att de alla kändes inombords, innan de blev ord på ett papper. De har alla ett syfte, en mening. De var mer än övning. Just de orden, just då, var de mest viktiga. De som ville skrivas.

Jag skrev innan jag blev antagen. Jag skrev före, under och efter att alla refuseringar trillade in (och nu pratar vi många refuseringar!).

Jag skriver fortfarande.

Så, det jag gjorde rätt, för att äntligen få det där efterlängtade kontraktet från ett förlag, var att jag skrev för att jag inte visste, och fortfarande inte vet hur man lever annars. Som någon sagt före mig, jag skriver för att jag är en skrivande människa (jag tror det var Bodil Malmsten som sa det men jag kan ha fel!).

Förresten, för mig känns en bra historia inte i magen. En bra historia lägger sig någonstans runt överarmarna, som ett pirr på insidan av överarmen, just över armbågen. Känslan sprider sig likt en stelhet till nacken och söker sig ner genom halsen och ner mot mellangärdet.

Det är fullkomligt sant.

Jag tror, på fullt allvar, att jag antingen skulle vara sinnessjuk eller fysiskt sjuk, om jag inte fick skriva historierna.

Så, vad jag ville säga med detta är att ibland framstår det som att man vill ha det där ja:et från ett förlag för att kunna fortsätta skriva. Det är klart att det är viktigt att bli utgiven, och absolut, jag erkänner, att för mig är det mitt mål att kunna leva på att skriva.

Men, även om jag hade fortsatt att få nej från förlag så hade jag ändå skrivit! Det är för att jag, med i princip varje cell i kroppen, vet att det är detta jag gör. Jag skriver.

Oavsett om jag har ett kontrakt eller inte!

 

I år har inte färre än fem kontrakt ramlat in än så länge, så jag antar att jag gjorde något rätt:

Jag skrev och skrev och skrev.

Och skrev om!

 

Vill ni läsa min debutroman, I skuggan av Blå Jungfrun, finns den att köpa hos Idus förlag, hos de flesta bokhandlare, eller låna på bibliotek.

 

 

Nytt kontrakt och nya böcker på gång

Ibland går allting väldigt bra och väldigt fort. Man pitchar (inlägg om att våga pitcha kommer nästa vecka) och får ett rungande JA till svar. Livet går som på räls. Nya böcker planeras, skrivs, redigeras. Gamla böcker går till omtryck. Nya idéer landar och omsätts i praktiken. Möten bokas och arbetet är plötsligt i full gång.

1510511_10207106353161446_4141567858016873535_n

Efter alla år av refuseringsbrev från förlag är det så oändligt skönt med flera JA!

Igår hade jag och Ulrika Söderström första mötet med vår illustratör Emmalill Frank. Det ska verkligen bli spännande att arbeta tillsammans med henne. Älskar hennes bilder!

11255801_10207106353121445_2056987193444127426_n
Så här glad blir man av det första mötet inför boken.

Så, ni som har barn i låg- och mellanstadiet och som gillar arkeologi, upptäcktsfärder och en god deckarhistoria; håll ögonen öppna efter nyheter från Idus förlag i höst.

1000 korrekturläsningar

 

Blå Jungfrun

 

Sista korret innan förlaget skickar boken till tryck.

Det innebär att snart så kan alla som vill läsa ”I skuggan av Blå Jungfrun” – en berättelse om längtan och spöken som tar sin början med ett upphittat smycke på en öde ö i norra Kalmarsund.

Bakgrund till historien?

Det var visst något om ett arkeologiskt forskningsprojekt på en öde ö, något om ett rådjur som skrek om natten, och något om en flicka i grottan Jungfrukammaren.

Men om det berättar jag mer i morgon.

Grottan Jungfrukammaren

Förresten, det finns inga rådjur på ön Blå Jungfrun …