Den otäckaste bok jag läst …

… sa en ung recensent om I skuggan av Blå Jungfrun. Och jag blev alldeles överlycklig.

Belinda Graham på Tidningen Kulturvinden skriver om I skuggan av Blå Jungfrun och Skuggsyster:

” … det här handlar inte om ett av de där snälla, ofarliga spökena som man blivit van vid i dagens populära mysrysare för slukaråldern. Det här är på liv och död. Här blir läsaren uppskrämd på riktigt – och högre betyg än så kan en klassisk spökhistoria inte få!”

Mm, ska det vara, ska det vara på riktigt!

Men är spökena egentligen onda? Nu känner jag ju dem lite mer, så jag skulle kunna berätta för er varför de spökar. Men, nej ni får helt enkelt vänta tills trean kommer ut i stället :)

Trevlig helg!

 

978-91-7577-168-7_framsidanskuggsyster-3

Låna från verkligheten

Det är en sanning att de flesta författare lånar karaktärer från verkligheten. Det har jag faktiskt aldrig känt mig manad att göra.

hells-spirits-644224_1280

Innan …

Men, i går på en fest hamnade jag bredvid burdus, framfusig, överförfriskad medelålders man som ideligen uttalade sig med rasistiska och sexistiska undertoner (ibland även övertoner). Han var i det närmaste en parodi på sig själv. En sådan där person som man tänker ”Finns det verkligen såna? På riktigt?!”
Denna synnerligen osympatiska varelse gick på ungefär som en ångvält under kvällen.
Men så kom jag på att till bok nr två i historien om Therese, som just nu håller på att skrivas, så finns en osympatisk, rent elak dräng som det inte kommer att gå helt bra för i senare delen av berättelsen.

Gissa vem som är inskriven i manus idag …

Ibland kan det löna sig att sitta och lyssna på stolligheter!