Blå Jungfrun – eller alla vill till Blåkulla en alldeles vanlig skärtorsdag

Igår var jag och mina två kollegor som driver det arkeologiska projektet om Blå Jungfrun, inbjudna till Oskarshamns kulturhus för att hålla föredrag om ön.

 

Det blev snabbt fullsatt när ett 70-tal personer besökte föreläsningen. Det är alltid lika roligt att prata om Blå Jungfrun, projektet, arkeologin och all fantastisk historia som finns kring ön. Igår var det extra roligt eftersom vi faktiskt var i Oskarshamn som Blå Jungfrun tillhör.

 

Extra roligt är det också att prata med åhörarna efteråt. Många i Oskarshamn har någon anknytning till ön och vi fick höra många anekdoter efteråt.

 

I dag finns det att läsa om föreläsningen i de båda lokaltidningarna Oskarshamntidningen och Östra Småland.

 

12476531_10209389519079167_1543783628_n

 

 

Gästbloggat om passionerat förhållande till research på Debutantbloggen

I söndags gästbloggade jag på Debutantbloggen om att ha ett passionerat förhållande till research och vikten av att göra din egen research. Lita inte på andras, gå ut och undersök själv!

Jag älskar research, och lite av den kärleken berättade jag om i gästbloggsinlägget med följande ord:

”Författaren Per Hagman skrev, för länge sedan, en krönika i en ungdomstidning. En mening stannade särskilt kvar hos mig:

”… kärlek ska kicka hårt eller inte alls. (…) Affärer och flirtar är för fegisar som vill leka romantiker!”

Exakt på det sättet är det med research också.

Hitta ett ämne att skriva om som får världen att skimra.”

 

Hela inlägget på Debutantbloggen kan du läsa här!

 

 

Research när den är som allra, allra bäst

Research, man måste bara älska det! Särskilt om man skriver historiska och arkeologiska berättelser och researchen innebär äventyr i gömda rum.

Idag har jag blivit guidad omkring på Kalmar Slott på ställen som man annars sällan får se. Den eminenta guiden, och snart medförfattaren till en arkeologideckare som kommer i höst, var Ulrika Söderström som kan slottets historia och gömda gångar både utan och innan. Ett enormt tack till henne och Tommy som lät oss se detta!

Det är inte utan att det pirrar i magen när den stora järnporten till tornet där fångarna blev torterade, med ett dovt gnisslande öppnar sig, eller när man följer en vindlande trappa som leder upp till det som en gång benämndes ”Trollpacketornet”.

Jag är fortfarande lite tagen av alla intryck. så bjuder istället på några foton från dagen. Resten av historien, inklusive miljöbeskrivningar av kalla torn och kala väggar, kan ni läsa om i uppföljaren till ”I skuggan av Blå Jungfrun”, någon gång i vinter.
IMG_2108

IMG_2100

IMG_2062

IMG_2109

IMG_2099
IMG_2063

 

 

 

 

 

IMG_2086

IMG_2083

IMG_2120

Research när den är som roligast

Nu pågår  förberedelserna för bok nr två i serien om Therese och Daniel. Den här historien börjar som en spökhistoria på ön Blå Jungfrun (som kommer ut på Idus förlag i april). I bok nr två får läsaren följa med längre tillbaka i tiden.

För min del handlar förberedelserna till en ny berättelse, om att besöka platserna, läsa på om arkeologin och historien kring den bygd boken kommer utspela sig i, samt att vandra längs de stigar som bokens karaktärer en gång gjorde.

Som den arkeolog jag är, är det inte en slump att jag valt att skriva böcker som utspelar sig just kring arkeologi och historia. Jag fullkomligt älskar det historiska landskapet!

Det gäller att välja sina researchdagar med omsorg. En dag som denna är det helt enkelt fantastiskt att känna berättelsen växa fram samtidigt som man får besöka underbara historiska och arkeologiska platser.

 

Jag vandrar i det landskapet hon en gång gjorde och ser det hon en gång kan ha sett.

IMG_5232

 

 

Upptäcker resterna efter stället där de gömde mannen som var så sjuk (på arkeologispråk kallar vi detta tomtning, tolkas ofta som rester av medeltida enklare skydd vid vatten, som små hus eller tältliknande anordningar).

IMG_5185

 

Hittar ställena dit de var tvungna att ta sig när det verkligen blev allvar (rent arkeologiskt är detta en labyrint på ett gravfält som är daterat till Vikingatid. Labyrinten kan dock vara yngre än gravarna.)

IMG_5183

 

Och till slut hittade jag resterna efter hennes stuga i skogen.

IMG_5224

I gårdsarkivet står det att läsa ”Torp på G-näs, under Strömsrum, avhyst 1689”.

Therese far och bror bodde kvar på torpet efter hennes försvinnande. En morgon, tio år efter det att fadern dött, kom inte heller brodern tillbaka efter gäddfisket. I kyrkans anteckningar går att läsa ”Dräng Gustaf, försvunnen vid fiske”.

Därefter får stugan förfalla.

Röjningsröse i anslutning till stugan

 

Nu finns hon. På riktigt. Inte bara som en svag skugga i huvudet. Utan som en verklig person. En människa av kött och blod, av svett och tårar, av längtan och av sorg.

Nu tar det hårda arbetet vid, det där att få ner hennes liv på pränt.

Men oj så fantastiskt roligt det är att få använda arkeologin och historien till att skriva berättelser om människor som kan ha funnits på dessa ställen.

Research när den är som roligast helt enkelt!

 

Vårmorgonen den 17 april 1647, när träden speglas i vattnet nedanför G-näs, är en morgon som Therese aldrig kommer att glömma … 

IMG_5236