Den otäckaste bok jag läst …

… sa en ung recensent om I skuggan av Blå Jungfrun. Och jag blev alldeles överlycklig.

Belinda Graham på Tidningen Kulturvinden skriver om I skuggan av Blå Jungfrun och Skuggsyster:

” … det här handlar inte om ett av de där snälla, ofarliga spökena som man blivit van vid i dagens populära mysrysare för slukaråldern. Det här är på liv och död. Här blir läsaren uppskrämd på riktigt – och högre betyg än så kan en klassisk spökhistoria inte få!”

Mm, ska det vara, ska det vara på riktigt!

Men är spökena egentligen onda? Nu känner jag ju dem lite mer, så jag skulle kunna berätta för er varför de spökar. Men, nej ni får helt enkelt vänta tills trean kommer ut i stället :)

Trevlig helg!

 

978-91-7577-168-7_framsidanskuggsyster-3

Världens bästa kombination – arkeologi och böcker

Ibland slår det mig, eller rätt ofta egentligen, att jag verkligen har världens bästa kombination av arbete. Med ett ben står jag i arkeologins värld, med ett annat i barnlitteraturens. Det ger en perfekt kombination! Inte bara för att det är så otroligt roligt att kunna använda sin kunskap i böckernas värld, utan också att kunna kombinera det vid skolbesök, biblioteksbesök och andra författarframträdande.

 

Jag tror inte att jag en enda gång, varit på ett skolbesök utan att prata ungefär hälften om arkeologi och hälften om skrivande. För min del går de ihop. Jag antar att det kanske är när man känner att man vet var man är och vill vara för någonstans.

 

Och det finns ingenstans där jag hellre är, än i arkeologins och barnböckernas fantastiska världar!

 

1981983_672603769610673_5234631064949974153_n

Bild från igår när jag guidade på underbara Blå Jungfrun.