Att skifta perspektiv

Ibland kan det vara nyttigt att skifta perspektiv. Jag håller som bäst på med uppföljaren till I skuggan av Blå Jungfrun.

skuggan

Denna utspelar sig i ett fantastiskt kulturlandskap i östra Småland. Jag var bestämd på den punkt att jag skulle byta perspektiv från det jag använder i den första boken.

Sålunda skulle Nutids-Therese skrivas i tredje person begränsat perspektiv och 1600-talsTherese i jagform.

IMG_5238

Det gick trögt kan jag säga. NutidsTherese ville hela tiden refereras till som ”jag” och 1600-talsTherese ville minsann inte alls att man sa jag om henne.

Men skam den som ger sig! Jag fortsatte genom de fem första kapitlen att skriva jag och hon där jag tyckte.

Det blev många ändringar, för så fort jag inte tänkte berättade NutidsTherese i jag form.

 

Berättandet gick också rätt trögt. Händelserna kom, historien fanns där, men flowet infann sig inte. Det gick rätt trögt, och lite långsamt. Om man som jag har en regel att man inte får lämna datorn förrän 2000 ord är skrivna/dag så blev det ganska långa dagar!

Men, idag kapitulerade jag. En av vändningsscenerna i boken, skrevs med NutidsTherese i jag-form. Och som hon babblade! Flowet infann sig, trögheten släppte, språket lyfte och berättelsens kärna kom fram igen. Det blev precis så lustfyllt som det ska vara att författa.

 

Vill ni lära sig mer om olika former av berättartekniker och perspektiv kan jag varmt rekommendera er att gå en kurs för Ann Ljungberg. Hon har hjälpt många debutanter att ta sig genom förlagens nålsöga.

 

Förhandsbeställ boken hos förlaget!

Först händer inget, sen inget och så plötsligt går allt fort.

Nu finns min I skuggan av Blå Jungfrun att förhandsbeställa hos Idus Förlag.

 

Vill du hellre köpa ett signerat ex går det alldeles utmärkt. Då kan du beställa den direkt av mig om ett par veckor när boken kommer rykande färsk från tryckeriet.

skuggan

 

 

 

Att börja skriva

 

 

Det är en skön känsla att ta slaskdokumentet, faktadokumentet, listan på karaktärerna, scenerna, fotografierna, och faktiskt börja skriva.

De vilar något magiskt i de där första orden (som ändå kommer bli bortredigerade sedan men mer om det en annan gång).

I den här stugan kommer jag att spendera rätt mycket tid framöver.

 

I morse när världen såg ut så här, skrev jag alltså den första meningen i andra boken om Therese:

17 april 1647 …

IMG_4691

Utmaning och den fantastiska femminutersregeln

typewriter-584696_1280Det där att man som författare ska sitta på sin kammare och skapa är en tid som är väldigt passé.

För en som älskar ord, men mest det skrivna och inte det talade,  är detta en utmaning. Att först säga Jag finns, och sedan fortsätta med Och nu ska ni lyssna för jag har något viktigt att säga er. 

 

Men å andra sidan, man kan se det positiv; jag tillhör inte de med scenskräck, jag tycker inte det är superläskigt att stå inför publik och har jag bara övat in vad jag ska säga de första fem minuterna rinner de flesta ord på av sig själv efter det.

 

Femminutersregeln är fantastisk när det gäller att tala inför människor.

Vad den går ut på mer ingående och hur man bäst tillämpar den?

Det skriver jag om i morgon.

Stay tuned med andra ord!

Nya tider

IMG_3494

Den gamla tiden som doktorand är förbi.

Jag kom ut på andra sidan.

Med titel.

 

Nu är det andra tider.

Tider som förut bara har varit en dröm.

Drömmar som varit så konkreta att de blivit till kartonger överfulla av manus.

Halvfärdiga. Färdiga. Dåliga. Mindre dåliga. Refuserade.

Alla nödvändiga.

Manus som skapade de tider som är nu.

Skrivtider.

Boktider.

 

Det kommer den här bloggen att handla om. Processen. Processerna.

Det som inte syns.

Skriva.

Skriva om.

Redigera.

Sända till förlag.

Hoppas.

Tro.

Misstro.

Och drömma.

Framförallt kommer bloggen att handla om att drömma.

 

Och lite om mod också.

Det där om att kasta sig ut.