Psykmuseet i Västervik, en gång inhyste byggnaden matsal (strikt uppdelad mellan män och kvinnor) och rum för de anställda på Sankta Gertruds hospital. Idag är det ett informativt ställe, med fina arkiv, som visar på en del av vår historia. Väl värt ett besök i sommar!
Dessutom utspelar sig en del av Skuggsyster på museet.
Jag älskar att befinna mig i verklighetens gränsland.
Eftersom jag har ägnat många år av mitt liv till forskning inom arkeologi, var detta med att berättelserna hela tiden letade sig utanför verkligheten ett problem för mig under lång tid. Mina tankar kretsade hela tiden kring frågor om man får skriva berättelser i verklighetens gränsland som utspelar sig på arkeologiska platser som man själv forskar om?
Jag kan få en idé om någon karaktär eller en övergripande idé om berättelsen, men det är först när jag ger mig ut i landskapet och hittar den där perfekta platsen, den där ruinen där hon har bott eller han har levt, som berättelsen börjar leva.
Nu, när jag håller på med tredje boken i serien I skuggan av Blå Jungfrun, berättar jag 1600-talsTherese historia. Jag visste från början att hon var från ett litet samhälle norr om Kalmar, samt att hon dog på Blå Jungfrun (svårt att spöka om man lever liksom …). Så mycket mer än det visste jag dock inte.
Gäddesnäs, är en underbar plats med stensättningar från vikingatid längs en ås som sluttar ner mot en avskild bukt. Tre tomtningar ligger på rad längs vattenbrynet och skvallrar om att här gick fiskare i land under medeltiden för att söka skydd för natten (tomtningar är lite av ett hardcore-arkeologiskt begrepp som innebär små ruiner efter enkla kojor/stugor vilka restes längs stränderna och som tolkas som att fiskare och sjömän gick iland för att söka skydd för väder och vind, dateras ofta till medeltid.).
Jag gick längs en lång allé som ledde fram till ån där ruinerna av en gammal kvarn från 1600-talet står. Jag vandrade längs ån, bort till flera odlingsrösen och hittade en torpruin som stod övervuxen i skogen.
PANG! sa det i huvudet. Synen ändrades.
Pojkarna nere vid ån skrattade rått. På marken bakom dem låg en lemlästad pojke, knappt mer än ett trasigt bylte, fasthållen av en två större killar. Ute i vattnet stod en man med med håret fastklistrat av svett längs pannan och tänder som lyste bruna. Han vände sig mot pojken på marken.
– Kom och ta den då!
Han grinade och hötte med säcken över det forsande vattnet.
Fascinerat betraktade jag skådespelet som försiggick både inuti mitt huvud och intill mig vid ån.
Hon kom över gårdsplanen. Jag såg hur hennes fingrar kramade en knytnävesstor sten. Såg hur hon drog handen bakåt och tog i med all kraft.
Hörde det klinkande ljudet när pojken med de bruna tänderna segnade ner i vattnet.
– Släpp honom!
Hon pekade byltet som låg fastklämd under pojkarna.
– Släpp honom, väste hon.
Sällan har jag sett ögon som glöder på det sätt Thereses gjorde. Vad jag just hade upplevt var en liten bit av 1600-tals Therese liv. Hon, som är anledningen till alla hemsökelser i böckerna I skuggan av Blå Jungfrun och Skuggsyster.
Det är en ynnest att kunna fånga berättelserna som ligger ute i landskapet. På det sättet kan jag lyfta fram en del historiska händelser, några arkeologiska platser och på samma gång berätta en historia från verklighetens gränsland.
I skuggan av Blå Jungfrun och Skuggsyster finner ni om ni klickar på titlarna. Ni kan också beställa dem från Adlibris och Bokus.
Läs mer om mig och mina böcker på annakarinandersson.se
Nu kör vi sommarkampanj på boken I skuggan av Blå Jungfrun!
Fram till den 12 juli kan du beställa signerat exemplar av boken direkt av mig för 120 kr inkl. frakt!
Passa på för spännande semesterläsning!
Trevlig sommar och semester önskar jag er alla!
”Det här är utan tvekan den bästa bok jag har läst i år.” skriver Lisa Rodebrand på Bookiecookiez.
Tänk så mycket det betyder, det där att människor faktiskt läser och gillar ens böcker.
Jag har fått övervägande bra recensioner för min bok I skuggan av Blå Jungfrun, men förra veckan fick jag en recension där recensenten mer letat fel än låtit sig uppslukas av historien. Det var, om inte en dålig recension, så heller ingen bra. Hur det kändes skrev jag om här.
Livet blev något svart. Mer svart än vad jag räknat med faktiskt (note to self – se till att ha mer skinn på näsan till nästa bok).
Men för ett par dagar sedan kom en fantastisk recension från Bookiecookiez. Lisa Rodebrand skriver bland annat:
”Redan vid första meningen suger den här boken tag i mig. Underbara, målande miljöbeskrivningar tecknar en vacker, suggestiv och bitvis otäck bild av Blå Jungfrun, granitklippan som vilar mitt i Kalmar sund, mytomspunnen och vacker (…)
Det här är utan tvekan den bästa bok jag har läst i år.”
Lisa Rodebrand – Bookiecookiez
Tack för de fantastiska orden!
I skuggan av Blå Jungfrun kan ni köpa hos:
I veckan kom en fin recension i Dast Magazine. Sånt gör mig väldigt, väldigt glad!
”I skuggan av Blå Jungfrun är skriven med gott humör och är en blandning av mysteriebok, historisk berättelse och spökhistoria. Det är alltså ingen vuxenbok men trots det läste jag om barnens fynd av nedgrävda brev och spännande artefakter och rös faktiskt lite åt Anderssons spännande beskrivningar av mystiska steg och röster där ingen finns.” (Åsa Pettersson Dast 20150415)
Klicka på länken för att läsa hela recensionen:
http://www.dast.nu/recension/i-skuggan-av-bla-jungfrun
Det är fantastiskt roligt att så många köper och läser boken I skuggan av Blå Jungfrun, men det är extra roligt att många bibliotek från Skåne i söder till Övertorneå i norr har köpt in den.
Idag går också en översatt sammanfattning av boken iväg till Turkiet för att se om den kan säljas in där.
Spännande är bara förnamnet!
Bokrelease på kommunala bibliotek är kanske något mindre glamorösa än bokreleaser på något flott ställe i city. Men, det finns en del saker man verkligen kan vinna på att hålla releasen på ett bibliotek.
Jag hade min release av I skuggan av Blå Jungfrun på Lindsdalsbiblioteket. Det är ett mindre bibliotek som ligger utanför Kalmar. En gång tidigare hade det varit en releaseafton på detta bibliotek och det var för drygt tio år sedan. Så bara genom att välja ett mindre bibliotek blev min releasekväll unik. Detta gjorde också att journalister blev intresserade. Intresserade journalister innebär ”gratis” mediatid!
På min kväll kom tre av fyra av länets tidningar. En artikel från 24Kalmar löd ”Unikt boksläpp i Lindsdal – jobbet på Blå Jungfrun blev spökhistoria”. Hur bra är inte det?!
Kalmarposten kom också ut på releasekvällen och det reportaget ska komma i morgon onsdag den 15 april.
Dessutom hörde två andra tidningar av sig och ville göra reportage om mig och boken efteråt. Det ena blev ett reportage i Östra Småland med titeln ”Spännande spökhistoria om Blå Jungfrun”. En bra artikel där reportern lyfte fram berättelsen och bakgrunden till denna. Det andra reportaget ska komma i Kalmar Läns Tidning om någon vecka. Det är perfekt att artiklarna sprids över tid och boken fortsätter att synas i media.
Jag är rätt säker på att om jag haft releasekväll i någon privat lokal hade journalister inte varit lika intresserade. Nu var det flera faktorer här som var unika; releasekväll på mindre bibliotek, spökhistoria skriven efter arkeologiska undersökningar och som handlade om en öde ö, Blå Jungfrun, som är omtalad i dessa trakter.
Jag hade lejt in min mans tvillingsöner som är ena hejare på gitarr och trummor, till att vara bakgrunds- och mingelmusik. Det var verkligen lyckat och de spelade en tio minuter i början när alla kom och sedan efter medan minglet pågick. Det var väldigt trevligt och lättade upp stämningen mycket.
Under kvällen bjöds det också på en frågesport som handlade om boken och om Blå Jungfrun. Alla svar fanns i den presentation som jag höll om boken. Vinsten var så klart ett par exemplar av I skuggan av Blå Jungfrun.
Jag hade verkligen tur för bibliotekarierna på Lindsdalsbiblioteket var otroligt hjälpsamma med allt från planering till genomförande.
Vi bestämde för att hålla tillställningen rätt enkel; de köpte in olika typer av bubbel (alkoholfritt eftersom det var i kommunala lokaler), chips, frukt, salta pinnar och lite godis. Jag hade en tanke om att baka drömmar som skulle se ut som smycket i boken, men kom fram till att jag redan var stressad inför allt som skulle hända så vi skippade det.
Jag höll en presentation av boken på ca 25 minuter. Jag är van vid powerpointpresentationer och jag tror att det just i sådana här sammanhang kan vara bra att använda foton och bilder för att lätta upp stämningen. Eftersom min bok är en ungdomsbok så var det en del barn i publiken och det är så klart enklare att få dem att sitta still om man visar spännande bilder samtidigt som man pratar.
Vi hade också ett försäljningsbord där man kunde köpa I skuggan av Blå Jungfrun och ett blombord bredvid för alla som kom med fantastiskt vackra blomster kvällen till ära.
Ska man försöka att summera kvällen blir tipsen:
1. Välj ett kommunalt bibliotek – gärna ett mindre om du känner mest för det. Jag valde mitt ”barndomsbibliotek”.
2. Se till att välja ett bibliotek som har hjälpsam och positiv personal. Bibliotekarierna på Lindsdalsbiblioteket var fantastiska!
3. Kör en powerpointpresentation så att du kan visa roliga/spännande/intressanta bilder medan du pratar. Här ska du vara noga med att testa tekniken en bra stund innan! Tekniken har en otrolig förmåga att strula så se till att du har god tid på dig att koppla in/hämta annan dator.
4. Hyr/lej in musiker av något slag. Det ger en skön känsla till kvällen med lite livemusik.
5. Sätt presentbordet nära scenen så blir det en fin inramning.
6. Ställ fram mingelbordet med tilltugg och dricka så att alla lätt kan gå och ta även medan du presenterar boken (särskilt viktigt om det är barn i publiken så att de som inte orkar sitta still särskilt länge har något att göra medan du pratar).
7. Anordna enklare tävling eller frågesport efter din presentation för att det ska bli lite uppsluten stämningen inför mingel och boksignering.
8. Le och ha kul!
Follow