Vad jag gjorde rätt … tror jag

Ja det gäller alltså detta med att bli utgiven. Att få sitt manus antaget av ett förlag.

Det har varit en lång resa, men framförallt har det varit en rolig och lärorik sådan. 

Jag vet att det i dag finns många olika möjligheter att ge ut en bok. Men jag ville bli antagen av ett förlag. Inte ge ut själv. 

Det finns säkert de som sätter sig ner och tänker att ”nu ska jag skriva en bok.” Därefter klurar man ut ett bra ämne, helst ett som tilltalar många, och sedan skriver man boken. Det är nog smart att göra så och jag ger verkligen all heder till dem som klarar av att arbeta på det sättet.

Jag tillhör tyvärr inte den skaran.

Jag skriver, för att idéer kommer till mig och vägrar lämna mig. Herregud, de smyger sig till och med in i mina drömmar om natten.

Jag skriver för att jag måste, måste, måste, berätta just den där historien.

Jag skriver för att det är någonting hos just den karaktären som sökt upp mig, som gör att det känns som om mitt bröst ska sprängas (ursäkta klyschan) om jag inte skriver hens historia.

Jag skriver för att jag älskar det.

Jag har en låda, nej en flyttkartong, med texter bredvid mitt skrivbord. Texter, som aldrig fick bli böcker.

IMG_1051
bildbevis på karongen

Men bara för att de inte blev antagna av ett förlag, innebär inte att de inte var värda något! Vissa av texterna är någorlunda bra, vissa kanske skulle kunna arbetas om och en dag bli en bok, vissa av texterna håller inte alls.

Vissa är direkt pinsamma.

Men, vad de har gemensamt är att de alla kändes inombords, innan de blev ord på ett papper. De har alla ett syfte, en mening. De var mer än övning. Just de orden, just då, var de mest viktiga. De som ville skrivas.

Jag skrev innan jag blev antagen. Jag skrev före, under och efter att alla refuseringar trillade in (och nu pratar vi många refuseringar!).

Jag skriver fortfarande.

Så, det jag gjorde rätt, för att äntligen få det där efterlängtade kontraktet från ett förlag, var att jag skrev för att jag inte visste, och fortfarande inte vet hur man lever annars. Som någon sagt före mig, jag skriver för att jag är en skrivande människa (jag tror det var Bodil Malmsten som sa det men jag kan ha fel!).

Förresten, för mig känns en bra historia inte i magen. En bra historia lägger sig någonstans runt överarmarna, som ett pirr på insidan av överarmen, just över armbågen. Känslan sprider sig likt en stelhet till nacken och söker sig ner genom halsen och ner mot mellangärdet.

Det är fullkomligt sant.

Jag tror, på fullt allvar, att jag antingen skulle vara sinnessjuk eller fysiskt sjuk, om jag inte fick skriva historierna.

Så, vad jag ville säga med detta är att ibland framstår det som att man vill ha det där ja:et från ett förlag för att kunna fortsätta skriva. Det är klart att det är viktigt att bli utgiven, och absolut, jag erkänner, att för mig är det mitt mål att kunna leva på att skriva.

Men, även om jag hade fortsatt att få nej från förlag så hade jag ändå skrivit! Det är för att jag, med i princip varje cell i kroppen, vet att det är detta jag gör. Jag skriver.

Oavsett om jag har ett kontrakt eller inte!

 

I år har inte färre än fem kontrakt ramlat in än så länge, så jag antar att jag gjorde något rätt:

Jag skrev och skrev och skrev.

Och skrev om!

 

Vill ni läsa min debutroman, I skuggan av Blå Jungfrun, finns den att köpa hos Idus förlag, hos de flesta bokhandlare, eller låna på bibliotek.

 

 

8 reaktioner till “Vad jag gjorde rätt … tror jag”

    1. Tack!
      Nej, det är två andra med; Kikkuli och Melker. Och så två som sa ja efter att manus blivit antaget.
      Egoboost-år:)

    1. Jag tror jag fick minst 35 refuseringar. Vissa blev jag både arg och besviken på, men de flesta tänkte jag att jag minsann skulle göra det ännu bättre då så att förlagen helt enkelt inte kunde tacka nej (och de andra ångra sig:)).

      Men, jag blir fortfarande refuserad ibland. Det är aldrig roligt, men man blir lite, lite luttrad till slut tror jag.

      Men mitt tips är nog att bara fortsätta skriva; skriv annat, skriv om, ta hjälp, brukar du skriva långa romaner skriv en novell istället osv. tills det lossnar.

      Eller ge ut själv. Det var aldrig aktuellt för mig, men jag tycker ändå det är ett alternativ om man verkligen vill ha ut en speciell bok.

      Önskar dig i varje fall stort lycka till:)!

  1. Jag har försökt skicka en kommentar men det går inte så bra! :) Det jag vill skriva är i alla fall:
    Grattis och bra jobbat!

    Och så undrar jag lite om Melker förlag, är det e-bok/e-novell du ska ge ut där?

  2. Härligt inlägg! Kan inte annat än säga att du har lyckats. Din debutbok var suverän!

    För mig kommer skrivandet som en darrning av abstinens i händerna om jag inte får skriva varje dag. Och jag skriver, hela tiden!

    Fem kontrakt är mäktigt! Grattis!

    Lycka till med framtida böcker.

    Kram Kim :-)

    1. Tack Kim:)
      Det är så roligt att höra att boken uppskattas!

      Ja det har än så länge varit ett bra år. Och det är otroligt roligt att få arbeta med att skriva och producera på heltid!
      Äntligen!!

      Men det var många års arbeten bakom de där kontrakten. Fast det är jag är helt övertygad om att du vet, med den stora bokproduktion du har bakom och med säkerhet, framför dig:)

      Tack igen!
      Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>