Att få en dålig recension – eller varför jag aldrig skulle kunna recensera böcker

Man vet att den kommer, den där dagen när ens bok får en dålig recension. När recensenten inte alls tycker att man gjort ett bra arbete, när recensenten koncentrerar sig mer på att finna fel, än på att dras med i historien.

Man vet att den kommer och att man bör ha en strategi för hur man ska förhålla sig till det.

Ändå, går det inte riktigt att värja sig för känslan. Ni vet den där känslan när man sitter framför datorn, det plingar in i inkorgen och något i stil med ”ny recension” syns på skärmen. Man öppnar dokumentet och iskylan sprider sig, blixtsnabbt i kroppen.

Jag vet, jag förstår att kritik är bra, att man ska ta åt sig och göra bättre till nästa gång. Jag vet också att all publicitet är bra publicitet osv. Nej, jag blir inte gråtfärdig, även om så klart egot får sig en törn. Eller i det här fallet en rejäl känga.

Jag blir lite besviken, lite arg och lite uppgiven.

Men, jag blir ännu mer säkrare på vad jag INTE vill göra, och det är att recensera böcker!

Jag får ofta frågan om jag vill läsa en bok och säga något om den. Det gör jag gärna. Men, jag vill inte recensera böcker på det där sättet som riktiga bokrecenster gör. Jag vill hitta styrkorna i böckerna, men jag vill inte påtala svagheterna. Inte officiellt.

Jag kan gärna vara den som påtalar för någon att ”detta kunde du jobbat mer med, detta saknas osv” men då gör jag gärna det i ett samtal.

Efter många år inom det akademiska har jag levt nära kritiken varje dag. Jag har varit handledare och examinator för många uppsatser, kritiserat och berömt. Men vet ni, jag vill verkligen inte längre vara den som ger negativ kritik.

Jag vill lyfta den som skrivit en bok. Jag vill berömma den för historien. För uppfinningsrikedomen. För språket. För att personen slutförde projektet.

Så nej, jag ska inte recensera böcker!

Men det finns det andra som gör.

För att läsa några verkligt fina recensioner om boken, så hittar ni dem hos Dast Magazine, hos BTJ, hos Kim M Kimselius och på Bookiecookiez.

Och till er som vill läsa boken, så kan jag glädja er med att den andra upplagan av I skuggan av Blå Jungfrun nu finns hos förlaget (med korrfelen korrigerade:))!

Trevlig tisdag!

978-91-7577-168-7_framsidan

3 reaktioner till “Att få en dålig recension – eller varför jag aldrig skulle kunna recensera böcker”

  1. Du har skrivit en underbar bok, sträck på dig! Du har haft korrekturläsare, precis som man skall.
    Så jag vill göra precis det du vill göra, berömma dig för historien och för din uppfinningsrikedomen. För språket och för din kreativitet samt för att du kommit i mål och dessutom skriver på del 2 som vi mer än gärna ger ut! Du är fantastisk!

  2. Skulle gärna ha velat läsa recensionen, Anna-Karin, för att se vad det var som recensenten tyckte var dåligt.
    Du vet att jag älskade boken och ser fram emot fortsättningen. Fortsätt skriv, du har många läsare som väntar på nästa bok.
    Håller med dig om att många bara recenserar för att hitta fel. Jag försöker alltid lyfta fram en bok när jag recenserar, bara om felen är så många att de stör läsningen känner jag mig tvingad att påpeka det.
    Ha det så bra.
    Kram Kim :-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>