Författardrömmarna – Gästblogginlägg av Anna Helgesson

5

Jag heter Anna Helgesson och sitter som på nålar. I dagarna kommer min andra bok Glashjärtat – vänner eller fiender (www.idusforlag.se/glashjartat) att landa från tryckeriet och jag ska få hålla, lukta, känna och se min bok IRL. En fantastisk känsla som inte går att föreställa sig egentligen.

Just nu skriver jag för åldersgruppen 8-12 år. Men när det gäller författardrömmar tror jag att det kvittar. Där är vi alla lika.

Hur kom det sig att jag blev författare då? Många har frågat mig om jag alltid drömt om att bli författare. Och det måste jag ärligt svara nej på. Mina författardrömmar väcktes efter att min första bok Resan till sommaren (www.idusforlag.se/resan_till_sommaren) kommit ut. Att över huvud taget skriva ett manus som blir antaget praktiskt taget direkt är varken vanligt eller särskilt eftersträvansvärt. Om inte din första bok säljer som smör och du verkligen kan satsa på ditt skrivande sen. Eller nåt. Nej för mig blev det en märklig sits. Jag hade skrivit en bok, det hade gått ganska lätt och jag hade ett bokkontrakt. Tjoho! Världen låg framför mina fötter. Vad som helst kunde hända. Boken kanske skulle bli en fantastisk snackis och sälja slut direkt och … Nej, verkligheten blev annorlunda, men med det menar jag inte att det har blivit dåligt.

Resan till sommaren har sålt ganska bra för att vara från en helt okänd debutant utan några speciella kanaler. Jag fick ett väldigt fint utlåtande (https://annasskrivarblogg.wordpress.com/2013/08/07/maste-bara-beratta/) från BTJ (bibliotekstjänst) som styr en hel del av bibliotekens inköp, har jag förstått, och det gjorde att böckerna har hittat in på många bibliotek. Det är jag jätteglad för.

Men författardrömmarna då? Jo, under mitt debutantår lärde jag mig massor om bokbranschen. Jag började blogga och läste många kloka, tänkvärda och lärorika inlägg om livet som författare. Där väcktes en längtan, det tändes en eld inuti mig som inte ville slockna. Allt jag läste och var med om gav nytt bränsle till elden och där någonstans väcktes Författaren till liv inuti mig. Jag började skriva som en tok. I min hårddisk finns manus för både barn, ungdom och vuxen och stora frågor väcktes samtidigt; vem är jag, vem ska jag bli, vem vill jag bli? Det var som en feber som rasade i min kropp.
Okej, det var inte så att jag bestämde mig för att bli antagen och så blev det så. Nej, mitt första bokkontrakt fick jag med det förbehållet att jag själv fick betala tryckkostnaden. För övrigt hade jag allt stöd och allt annat som hör ett förlag till, så ingen print-on-demand eller egenutgivning inte. Men jag hade satsat egna pengar.

Förlaget ger inte ut vad som helst för det. Nej, manuset ska passera nålsögat trots det, och erbjudandet om utgivning sker endast då förläggaren tror på manuset. Punkt. Att jag trycker extra på detta handlar nog om lite dåligt självförtroende. Om jag inte har ett ”vanligt” bokkontrakt så gills det inte riktigt. Jag vet att det inte stämmer. Men ändå.

Glashjärtat hade fått klartecken för utgivning redan under sommaren 2014, men jag hade stolt tackat nej till erbjudandet om utgivning på det sättet. Jag skulle minsann inte betala för mig en gång till. Då fick det hellre vara.
Jag skickade in olika manus till massor av förlag och blev refuserad gång på gång. Det verkade inte vilja gå min väg. Författarbanan kanske inte var min grej, trots allt. Tvivel och grusade förhoppningar tog över efter febern. Jag kanske skulle skita i allt det här! Nu hade jag ju gett ut en bok, det var kanske inte meningen att jag skulle skriva något mer. Jag hade peakat helt enkelt. That´s life! Att det kunde handla om att mina manus inte var tillräckligt bra, att de hade mått bra av att bli lästa av en lektör och vässats lite mer, det hade jag inte kunskap om då. Jag hade ju inte behövt det första gången.

Allt vände i oktober förra året. Jag blev med i en grupp som skapade en julkalender på facebook (https://annasskrivarblogg.wordpress.com/2014/12/01/idag-borjar-julkalendern/) tillsammans. Det gick faktiskt så långt att jag skrev majoriteten av de 24 avsnitten. Häpp! Skrivlusten var åter tänd. Författardrömmarna fick kraft på nytt.

Vad sjutton! Jag ska baske mig ge ut en bok till. Vem vet vad som händer i framtiden? Om jag inte satsar så händer det inget, det visste jag i alla fall.

En morgon vaknade jag och kände mig febrig. Jag ville detta så oerhört starkt att jag absolut var villig att satsa av eget medel ännu en gång. Allt annat var ju faktiskt som vilket bokkontrakt som helst. Jag hade ju fått tillbaka vartenda satsat öre förra gången, vem säger att det inte skulle gå lika bra den här gången?

Vissheten var skön i kroppen. Jag mailade förlaget och frågade om erbjudandet stod kvar. Det gjorde det, tack och lov. Författardrömmarna fick leva vidare och jag är så glad att jag tog steget en gång till.

Nu har jag skrivit manus för både barn och vuxna och min tro på mig själv är bättre än någonsin. Jag kan, jag vill, jag vågar. Det är mitt måtto. Jag känner glöden och jag lovar dig, den har inte falnat ett dugg. Om det kommer att leda till fler böcker har jag förstås ingen aning om. Men om du tror att jag hoppas så har du rätt.

Författardrömmarna lever!

Om du vill följa Annas väg mot fler utgivningar så finns hon på sociala medier:
Blogg: www.annasskrivarblogg.wordpress.com
Facebook: Anna Helgesson Författaren
Instagram: _annahelgesson_
Twitter: @nnahelgesson

 

3

4 reaktioner till “Författardrömmarna – Gästblogginlägg av Anna Helgesson”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>