Biblioteken i mitt hjärta

Det är fantastiskt roligt att så många köper och läser boken I skuggan av Blå Jungfrun, men det är extra roligt att många bibliotek från Skåne i söder till Övertorneå i norr har köpt in den.

Skärmavbild 2015-04-17 kl. 08.54.59

Idag går också en översatt sammanfattning av boken iväg till Turkiet för att se om den kan säljas in där.

Spännande är bara förnamnet!

Presentera Blå Jungfrun på Länsstyrelsen

Ja, idag ska vi presentera vårt arkeologiska projekt om Blå Jungfrun på Länsstyrelsen i Kalmar. De har bokat stora aulan enligt uppgift. 300 personer! Det sägs att landshövdingen kanske kommer vara där …

Jag antar att jag kommer få användning av femminutersregeln ännu en gång:

Lär in

Öva

Andas

Jorda

Kör!

11050187_10152765926937775_7460664432023773215_o

Hur får karaktärerna kött på benen?

Detta fick jag en fråga om av Peter Bressler igår efter sändning i P4 Kalmar.

”Hur får karaktärerna kött på benen?”

Vad säger man då som författare? Jo …

”De kommer fram inuti huvudet och låter jag dem bara vara där en stund så brukar de karaktärer som verkligen har en historia att berätta, träda fram tydligare. Sen är det bara att skriva.”

Följdfrågan blev så klart:

”Är det magi då menar du?”

Jag svarade att nej det menar jag inte, mer att om man får en idé om en karaktär som vill ha sin historia berättade behöver man inte tänka på att få kött på benen, det är egentligen bara att skriva ner historien när den väl finns där.

Jag tror inte att reportern riktigt förstod vad jag menade och jag kände att jag nog spätt på fördomar om flummiga författare …

 

När jag gick hem sedan funderade jag på det där med karaktärer; hur kommer de egentligen fram?

Jag vet så klart inte hur det är för er andra, men mina finns plötsligt i huvudet. Först som en bild, stilla, låsta i ett rum i tiden, t.ex. inuti en stuga. Efter ett tag börjar de röra sig inuti rummet, därefter mellan rum. Therese på Bå Jungfrun fanns till exempel först i stugans sovrum. Sedan började hon röra sig mellan sovrummet och vardagsrummet. Därefter tog hon sig ut på ängen och ner till stranden.

Och där någonstans, när hon rörde sig över ett större område tog berättelsen fart.

Däremot började jag skriva redan när hon stod still inne i stugan. Då är det ett kämpande med ord, sådant som sedan får redigeras. Hårt och mycket.

 

Resterna av stugan som Therese en gång bodde i.
Stugan som Therese en gång stod i.

 

Det är samma sak nu när jag skriver bok nummer två i serien om Therese. Miljön är i denna 1600-tal. Jag såg Therese i en stuga med jorstampat golv långt ute i skogen. Hon såg ut genom den öppna dörren och mötte vattnet med blicken. Men hon rörde sig inte från den murade spisen. Hon stod stilla där. Passiv.

Efter några veckor som hon fick vara i huvudet började hon röra sig mellan spisen och stugans andra väggar. Sedan började hon att gå ut och använda närmiljön.

IMG_3795

Det är då det magiska inträffar och berättelsen lyfter. Det som tidigare bara var ord som jag fått kämpa för att skriva, svävar nu iväg och tar berättelsen åt helt andra håll än som först var tänkt (nej, jag håller mig inte slaviskt till synopsis men mer om det en annan gång). Det om något är magi. Eller i varje fall rent magiskt.

Då är vi tillbaka till frågan om hur karaktärerna får kött på benen.

Det är helt klart en magisk känsla när karaktären lämnar det lilla rummet och beger sig ut i landskapet. Men magi?

Ja kanske, magin i den skapande kraften!

 

Vill ni höra på ett fantastiskt inspirerande TED-Talk om den kreativa magin så lyssna på Elizabeth Gilbert: Your Elusive Creative Genius 

Strålande recension från Bibliotekstjänst!

skugganNu ska jag korka upp champagnen vill jag lova! Fick strålande recension av BTJ idag!

Tyvärr får man inte citera allt, men ett kort utdrag lyder:
”Temat i boken I skuggan av Blå Jungfrun är äventyr och mysterium med budskap till nutiden från de som levt under tidigare sekler (…) Boken är mycket spännande och mysteriets upplösning är inte självklar, men klarnar sakta.
Författarens berättarförmåga flyter fint och språket är målande.” (Publiceras i BTJ-häftet nr 10, 2015. Lektör Agneta Willans)

Boken finns hos Idus Förlag i början av april.

 

Som jag älskar denna ö!

ön när vi åker hem

Att skifta perspektiv

Ibland kan det vara nyttigt att skifta perspektiv. Jag håller som bäst på med uppföljaren till I skuggan av Blå Jungfrun.

skuggan

Denna utspelar sig i ett fantastiskt kulturlandskap i östra Småland. Jag var bestämd på den punkt att jag skulle byta perspektiv från det jag använder i den första boken.

Sålunda skulle Nutids-Therese skrivas i tredje person begränsat perspektiv och 1600-talsTherese i jagform.

IMG_5238

Det gick trögt kan jag säga. NutidsTherese ville hela tiden refereras till som ”jag” och 1600-talsTherese ville minsann inte alls att man sa jag om henne.

Men skam den som ger sig! Jag fortsatte genom de fem första kapitlen att skriva jag och hon där jag tyckte.

Det blev många ändringar, för så fort jag inte tänkte berättade NutidsTherese i jag form.

 

Berättandet gick också rätt trögt. Händelserna kom, historien fanns där, men flowet infann sig inte. Det gick rätt trögt, och lite långsamt. Om man som jag har en regel att man inte får lämna datorn förrän 2000 ord är skrivna/dag så blev det ganska långa dagar!

Men, idag kapitulerade jag. En av vändningsscenerna i boken, skrevs med NutidsTherese i jag-form. Och som hon babblade! Flowet infann sig, trögheten släppte, språket lyfte och berättelsens kärna kom fram igen. Det blev precis så lustfyllt som det ska vara att författa.

 

Vill ni lära sig mer om olika former av berättartekniker och perspektiv kan jag varmt rekommendera er att gå en kurs för Ann Ljungberg. Hon har hjälpt många debutanter att ta sig genom förlagens nålsöga.

 

Förhandsbeställ boken hos förlaget!

Först händer inget, sen inget och så plötsligt går allt fort.

Nu finns min I skuggan av Blå Jungfrun att förhandsbeställa hos Idus Förlag.

 

Vill du hellre köpa ett signerat ex går det alldeles utmärkt. Då kan du beställa den direkt av mig om ett par veckor när boken kommer rykande färsk från tryckeriet.

skuggan

 

 

 

Alla projekt ska ha en början

Och min ungdomsbok, som är på väg ut på Idus förlag i vår,  började som ett arkeologiskt forskningsprojekt på den mytomspunna ön Blå Jungfrun i norra Kalmarsund.

 

inventering pågår

 

Jag och två kollegor, startade förra året upp ett forskningsprojekt där ön Blå Jungfrun står i fokus. Under fyra dagar under våren 2014 bodde vi på ön, inventerade och provgrävde i en av grottorna och under ett stort klippöverhäng.

Klippöverhänget

 

Syftet med projektet var i ett första steg att ta reda på mer om fornlämningsbilden på ön. Har människor varit ut till Jungfrun under alla tider? Hur har ön i så fall använts? Med tanke på öns alla grottor och speciella landskap var det inte heller uteslutet att det kunde finnas lämningar av rituell karaktär där.

Det är också en kittlande tanke att när de första människorna kom till södra ostkusten syntes Blå Jungfrun redan i horisonten. Kanske har några människor för många tusen år sedan, stått vid stranden och blickat ut över vattnet och sett en märklig ö som höjde sig långt över vattenytan. Kanske tänkte de, liksom många människor idag tänker varje sommar; dit ska vi åka. 

 

Om man som jag har en hjärna som ständigt skapar berättelser, finns det i det närmaste inget bättre ställe på jorden att vara på än en öde ö som sedan urminnes tider varit känd som ett ont ställe. Ett ställe för trolldom, häxor och ond, bråd död.

Så min hjärna kombinerade helt enkelt ett fantastiskt spännande arkeologiskt projekt med en historia om spöken, längtan, mystik och lite ung kärlek. Och under tre månader under hösten 2014 växte ”I skuggan av Blå Jungfrun” fram.

 

Vad vi fann? Ja det var långt över förväntan!

Det kan ni läsa om i rapporten som kom igår på Kalmar Läns Museum.

 

11050187_10152765926937775_7460664432023773215_o

http://www.kalmarlansmuseum.se/museet/rapporter/fornlamningar-pa-bla-jungfrun/

1000 korrekturläsningar

 

Blå Jungfrun

 

Sista korret innan förlaget skickar boken till tryck.

Det innebär att snart så kan alla som vill läsa ”I skuggan av Blå Jungfrun” – en berättelse om längtan och spöken som tar sin början med ett upphittat smycke på en öde ö i norra Kalmarsund.

Bakgrund till historien?

Det var visst något om ett arkeologiskt forskningsprojekt på en öde ö, något om ett rådjur som skrek om natten, och något om en flicka i grottan Jungfrukammaren.

Men om det berättar jag mer i morgon.

Grottan Jungfrukammaren

Förresten, det finns inga rådjur på ön Blå Jungfrun …