Research när den är som allra, allra bäst

Research, man måste bara älska det! Särskilt om man skriver historiska och arkeologiska berättelser och researchen innebär äventyr i gömda rum.

Idag har jag blivit guidad omkring på Kalmar Slott på ställen som man annars sällan får se. Den eminenta guiden, och snart medförfattaren till en arkeologideckare som kommer i höst, var Ulrika Söderström som kan slottets historia och gömda gångar både utan och innan. Ett enormt tack till henne och Tommy som lät oss se detta!

Det är inte utan att det pirrar i magen när den stora järnporten till tornet där fångarna blev torterade, med ett dovt gnisslande öppnar sig, eller när man följer en vindlande trappa som leder upp till det som en gång benämndes ”Trollpacketornet”.

Jag är fortfarande lite tagen av alla intryck. så bjuder istället på några foton från dagen. Resten av historien, inklusive miljöbeskrivningar av kalla torn och kala väggar, kan ni läsa om i uppföljaren till ”I skuggan av Blå Jungfrun”, någon gång i vinter.
IMG_2108

IMG_2100

IMG_2062

IMG_2109

IMG_2099
IMG_2063

 

 

 

 

 

IMG_2086

IMG_2083

IMG_2120

Nya tider

IMG_3494

Den gamla tiden som doktorand är förbi.

Jag kom ut på andra sidan.

Med titel.

 

Nu är det andra tider.

Tider som förut bara har varit en dröm.

Drömmar som varit så konkreta att de blivit till kartonger överfulla av manus.

Halvfärdiga. Färdiga. Dåliga. Mindre dåliga. Refuserade.

Alla nödvändiga.

Manus som skapade de tider som är nu.

Skrivtider.

Boktider.

 

Det kommer den här bloggen att handla om. Processen. Processerna.

Det som inte syns.

Skriva.

Skriva om.

Redigera.

Sända till förlag.

Hoppas.

Tro.

Misstro.

Och drömma.

Framförallt kommer bloggen att handla om att drömma.

 

Och lite om mod också.

Det där om att kasta sig ut.