Gästbloggare Ewa Broberg om att vara testläsare

Idag är jag extra glad att en av mina testläsare för I skuggan av Blå Jungfrun vill gästblogga här om hur det är att vara testläsare. Ewa Broberg skriver:

11199023_1064631346884478_1960884859_n

Mitt namn är Ewa Broberg och jag är författare, egen företagare i e-handelsbranschen och sjuksköterska (i nämnd ordning…). Jag skriver på min första roman och nätverkar en del med andra författare för att inspireras och utvecklas i mitt skrivande.

Jag tänkte skriva lite om hur det är att vara testläsare. Innan en roman är färdig, kan man ju vilja att någon annan läser den och har synpunkter. Det är dyrt med en lektör, så i det första skedet kanske man bara vill veta att texten som helhet håller. Man kan ju be familjemedlemmar, grannar och goda vänner att läsa ens text, men risken finns då att åsikterna inte blir särskilt objektiva. Därför kan det vara bra att be någon okänd person läsa i stället.

Hur hittar man då en testläsare? Och hur blir man en? I mitt fall nappade jag på förfrågningar via gruppen Författare på Facebook. Efter utbyte av kontaktuppgifter, fick jag ett råmanus skickat till mig för genomläsning. Jag har varit testläsare på ett flertal manus, där författarna både varit debutanter och etablerade (utgivna).

Det är ett stort förtroende man får, att ta del av någon annans text, som denne slitit med i månader, kanske år! Det är ju inte en färdig bok man får till sig, och det får man ta i beaktande när man läser. Kapitelindelningen kanske inte är helt klar, och det kan fattas en del bitar som kanske inte är avgörande för huvudhandlingen. Det kan till exempel handla om miljöbeskrivningar. Ibland lämnar då författaren en kommentar i stil med ”här följer en beskrivning av X kontor” eller ”här ska det in en dialog om vädret mellan NN och NN”.

Vad är då uppdraget? Vad är det författaren vill ha av mig som testläsare? Man ska ha klart för sig att det inte handlar om lektörsläsning. Det är bra att komma överens om innan vad författaren vill att man ska titta på. Det kan vara bra att ställa konkreta frågor till testläsaren. Jag är bara lekman, även om det är bra att ha goda språkkunskaper och en känsla för dramaturgi. Meningen är inte att man ska peta i texten för mycket. Inte rätta till stavfel (även om jag inte tror att författaren misstycker om man påpekar några). Däremot ska man försöka se texten som en helhet. Håller storyn? Förstår man sammanhang? Är det något som saknas? Något som är överflödigt, som bara känns som utfyllnad? Man kan som testläsare ge förslag på omdisponeringar. Om till exempel inledningen känns lite tam, kanske det finns något bättre ställe att börja berättelsen på. Hur det sedan blir är ju naturligtvis sedan upp till författaren!

Det svåraste är att inte ”lägga sig i” för mycket. När jag testläser, brukar jag markera i texten och skriva en kommentar i marginalen. Oftast blir det mest kommentarer i början – sedan är man så gripen i historien att man glömmer bort sitt uppdrag… Och det är väl i sig ett gott betyg!

Det är mycket lärorikt och spännande att testläsa andras texter. När jag första gången åtog mig uppdraget, hade jag själv kört fast med min text. Jag visste inte hur jag skulle komma vidare, och började fundera på hur andra författare lade upp sina texter. Precis då dök tillfället upp och det gav mig en inblick i hur andra arbetar. Jag fick inspiration att börja skriva igen, och att sänka min (ganska höga) ambitionsnivå. Jag insåg att texten inte måste vara helt perfekt från början. Att det viktigaste är att historien håller i stort. Detaljerna får man ändå putsa på i slutet.

Jag kan varmt rekommendera att bli testläsare för att själv få inspiration och att utvecklas som författare. Det är roligt, och jag kan lova att det är en härlig känsla när man får veta att ett manus som man testläst och varit lite delaktig i blir utgivet!

/Ewa Broberg

Att vara testläsare

Att vara testläsare är så roligt! Just nu har jag förmånen att vara testläsare till Kim M Kimselius kommande bok som handlar om Sandby Borg på Öland. Lite extra roligt för att det är en plats som jag själv har varit och jobbat på en kort period (jodå jag har en del synpunkter på texten, man är väl inte arkeolog för intet!).

Det finns alltid saker att jobba med i manus och vad skulle man som författare göra utan testläsare?! Jag hade sex stycken till I skuggan av Blå jungfrun. Alla såg de olika saker, alla hjälpte till att förbättra manuset! Ibland svider kritiken, men det blir alltid bättre efter att man tar till sig det. Man får tänka att det hjälper. Inte ta saker personligt.

Det är roligt att se och läsa ett råmanus, roligt att ha synpunkter (och jag är nog en människa med rätt många synpunkter på gott och på ont…) och framförallt är det  intressant att sedan hur resultatet sedan blir!

I höst väntar jag med andra ord spänt på Kims spännande bok som går i ett högt tempo rakt igenom:

Sveriges Pompeji – Sandbyborgs öde!b1e66d66e1-TheoRamona 03